Spöken

Här kommer lösningen på finanskrisen för den som förköpt sig på en fastighet. Detta knep kan du också använda om du inte gillar huset eller inte trivs i det samhälle huset ligger i: Säg att det spökar!

En affärsman köper en herrgård i Clifton Hall i Nottinghamshire i fjol. Nu ser han och familjen ”spöken” så då köper banken vips tillbaka huset för de 32 miljoner han gav för huset.

Smart idé om man förköper sig. Hade han sagt att han inte trivdes i huset för att det var fel färg på huset hade det inte gått men ”spöken” gör att det är helt ok att låta köpet gå tillbaka…

Ja, jissses.

Det är ändå inte det värsta. Det värsta är att i Aftonbladets läsarundersökning i artiklen är det FLER som tror på spöken än de som inte tror.

Vi har fortfarande långt kvar att gå…

P.S: Det här är också bra om man vill fixa lite reklam för en nedåtgående ort och locka turister. Har du en sjö kan du alltid säga att det bor ett ”odjur” i det. Finns det ett gammalt hus så kan man säga att det spökar där. Eftersom folk vill tro på övernaturliga fenomen fungerar detta bättre i reklam än om man skriver att det är en vacker sjö eller ett  fint hus man kan besöka. För ingen hade väl brytt sig om den lilla staden Clifton Hall om inte det ”spökade” på herrgården…

12 åsikt på “Spöken

  • 22 september 2008 kl 9:24
    Permalink

    Tänkte faktiskt nästan precis som dig när jag läste artikeln igår kväll. Nu känns det som att jag inte behöver skriva något inlägg om det där :)

    Vi hörs när vi börs

  • 22 september 2008 kl 9:36
    Permalink

    Ja, jag gav mig in i den diskussion som artikeln föranledde på Aftonbladet, och man blir kallad både det ena och det andra. Bara för att man är skeptiker så är man en trångsynt översittare som inte ser bevisen.

    Men vad kan vara mer öppensinnat än att kallt konstatera att om du bevisar något under kontrollerade förhållanden så tror jag på det? Det är ju folk som tror på all den där smörjan som lider av massiv konfirmationsbias och vägrar ta till sig fakta, eftersom det faktiskt finns att tillgå.

    Vad vi skulle behöva är ett TV-program eller liknande som jobbar mot all den smörja som media ofta förmedlar i dessa frågor. Har funderat på att maila Robert Aschberg om detta, han är ju själv skeptiker, och det vore intressant om han gav lite input i frågan. Men men, man får väl nöja sig med att bara ta sig för pannan ett tag till. :)

  • 22 september 2008 kl 9:52
    Permalink

    Just det där med att avslöja ”spöken” skulle nog vara rätt så svårt. Men andra bluffmakare som t.ex. tarotkortläsare är ju inte allt för svårt.

    James Randi hade ett program vid namn Psychic Investigator som de gärna skulle kunna få visa här i Sverige, helst på TV4+ där nästan all skit har samlats.

    Söker man på youtube så hittar man James Randi’s program. Om nu Aschberg skulle göra ett program om just det här så hoppas jag att han bjuder in Randi för då kommer jag redan nu börja köa för platser i studion.

  • 22 september 2008 kl 9:54
    Permalink

    Ja, visst är det konstigt. Att gå ut och säga att man tror på UFO, spöken, spådamer, horokop och annat liknande är visst helt ok. Ingen lyfter ett ögonbryn.

    Däremot om man ifrågasätter detta då tar det fart. Folk vill så gärna tro på övernaturliga fenomen så om någon säger att de inte finns reagerar de som en sexåring som får veta att tomten inte existerar.
    De går direkt i försvarsställning och lägger fram ”bevis” efter ”bevis”.

    Har de ingen mer ammunition drar de till med ”Ja, det funkar för mig” eller ”ja, det skadar ju inte att tro på…”.
    Detta brukar komma efter ”jamen jag har ju läst om ett fall där….” eller ”Jamen jag har ju hört av en kille som var hos en spådam och då…..”

    Vill man tro på spöken så ser man spöken.

    TV i all ära men program som Bullshit och Insider lockar aldrig lika mycket folk som ”Det okända” och liknande program.
    Dessutom har personer som utger sig för att ha övernaturliga krafter en fanatisk och lojal skara fans.
    För några år sedan testades en spåkärring i Insider. Hon skulle med hjälp av Tarot-kort berätta vilka böcker som låg i kartonger. Hon hade fått en lista på böckerna och godkänt testet.

    Hon prickade inte EN ENDA rätt. Alltså mindre än slumpen som fanns med i beräkningarna.

    Grejen blev att hon fick FLER kunder eftersom alla som tror på sådant här ansåg att hon var ”äkta” för att ”andra sidan skulle aldrig tillåta en succé i en sådan test… men vi vet ju att de går”.

    Kontentan var att trots fiaskot fick hon fler kunder och fler som trodde på henne och hennes ”krafter”.

    Folk vill verkligen tro….

  • 22 september 2008 kl 10:01
    Permalink

    Nu börjar man ju undra här, går det att stoppa i TV överhuvudtaget?

    Tror de som köper in programmen på det här?
    Eller vet de att folk kommer kolla på det bara för att vi spelar lättlurade?

    Jag tycker såklart att militanta skeptiker borde se över tv-utbudet. Dock får de självklart lämna icke-kommersiella gudstjänster i fred, men så fort de ber om checkar för att ta bort era synder så försvinner de.

    James Randi skulle nog kalla dessa program (Det Okända etc.) för Unsinkable rubber duckies. Det går nog helt enkelt inte att få bort dem då de i ledningen VET att folk tror på sådant och kommer se på det när det visas.

  • 22 september 2008 kl 10:06
    Permalink

    Nej, nej. Program om ”andar” i alla former lockar fler tittare som ser annonser än program där folk lär sig tänka rationellt.

    Det är ”lättare” att tro på övernaturligt än att tro på sig själv. Det är t ex lättare att lägga sitt liv i händerna på en ”ande” än att ta tag i det själv.
    Det är lättare att läsa horoskop som säger vad som kommer att hända än att man måste jobba för att nå ett mål.

    Vi är helt enkelt lata… och rädda.

  • 22 september 2008 kl 10:19
    Permalink

    Jag har som mål ivarjefall att lära de jag känner att inte tro på allt som är på tv.
    Min sambo har blivit helt omvandlad vilket är en bra sak då hon innan hade blivit matad med spökhistorier av sin mamma.

    Ibland så hittar folk på saker bara för att få uppmärksamhet eller för att vara lite över det vanliga så att säga.

    Vet ett flertal i min ålder som brukar berätta ”mörka hemligheter”, och alltid gäller det samma sak… att de kan prata med de döda och att de ser spöken överallt.

    Men majoriteten utav dessa som påstår det här vill bara sticka ut, sen finns det de som inte alls mår så bra och borde gå till någon läkare utav något slag men det är väldigt få.

    Jag hade förövrigt en granne som var aningen lustig för ett tag sedan. Hans familj var militant-kristna och helt enkelt den perfekta familjen. Det var så skalet såg ut.

    En utav pojkarna i familjen såg förvriden ut i hela kroppen och orkade nästan inte med några aktiviteter. Han gick omkring en dag och pratade med sig själv vilket jag tyckte såg väldigt lustigt ut. Jag berättade för min mor som frågade mamman i familjen varför han pratade med sig själv för.

    Mamman kollade på min mamma som om hon var dum i huvudet och gjorde det klart för henne att han absolut inte pratade med sig själv… han pratade med GUD. Att prata med sig själv ansågs tydligen vara en sjukdom eller liknande i den familjen.

    Men jag kom ihåg ett gammalt program på TV där de följde en kristen familj på turné. Det var en far en son och en yngre son som höll gudstjänster och tjänade pengar. Den yngsta sonen var den som healade och höll i gudstjänsten medan den äldre sonen bara såg förskräcklig ut hela tiden. Efter ett tag så gick den äldre sonen in i väggen, och utifrån vad jag kunde förstå så hade det antagligen att göra med hans sexuella läggning som varken han eller hans familj kunde acceptera.

    Jag tror att det även var så i den här familjen som jag bodde granne med.

    Oj vad mycket det blev, jag kommer knappt ens ihåg vad jag började skriva om.

    Vi hörs när vi hörs

  • 22 september 2008 kl 10:24
    Permalink

    Jag skall absolut läsa de där inläggen. Hoppas jag inte blir för arg bara då jag läser spåkärringens inlägg om händelsen.

    Man vill ju inte anstränga sig allt för mycket då man är sjuk med feber :)

  • 22 september 2008 kl 10:43
    Permalink

    Nu har jag läst igenom och jäklar vad hon svängde fram och tillbaka. Ett tag så var allt piss o pest o senapsgas men i andra stunden så hade hon det trevligt med sina vänner.

    Och hon klagade ju på att hon bara hade läst EN bok utav alla de som var med. Borde hon inte ha prickat in den boken?

    0 av 15 rätt är så dåligt det kan bli helt enkelt, vet inte ens om James Randi’s deltagare ens var i närheten av så dåliga resultat när de gissade.

    Antar att Ylva inte gick för att köpa en triss dagen efter

  • 22 september 2008 kl 22:02
    Permalink

    Vi är omgivna av spöken! De flesta vi möter är faktiskt spöken. Ja, när jag tänker efter, så är det nog bara jag som inte är ett…
    Det är ju inte klokt!

  • 22 september 2008 kl 22:08
    Permalink

    Åh, Gubben… du är en riktig spökskrivare du….

Kommentarer är stängd.