Sista natten med gänget

scen_sundsparlan

Så kom då det oundvikliga i showbiz: Den sista showen.

Alltid lite vemodigt men samtidigt otroligt skönt när en show spelar sin sista föreställning.

Vi har under vår showperiod på Sundspärlan i Helsingborg upplevt en hel del. De mardrömscenarior jag hört från Sundspärlan, bland annat att folk var så fulla att artisterna varit tvungna att kasta ner dem från scen, uppstod aldrig.

Javisst fanns det grupper som var stupfulla, men de flesta var faktiskt intresserade av att se showen och ha en trevlig kväll. Visst satt folk och pratade och störde resten av publiken i lugna ballader. Visst fick jag upp någon ”kul kille/tjej” på scen som inte fattade att de gör bort sig när de beter sig som en idiot, men allt detta var ganska ofarligt i jämförelse med vad man hört har skett på Sundspärlan tidigare.
Kanske var det den totala ombyggnationen av Sundspärlan från sunkigt dansställe till en internationell lounge- och showlokal och avsaknaden av julbord med dess tillbehör som gjorde att det inte blev fullständigt kaos.

Finalpubliken visade sig vara den absolut bästa under hela spelperioden. De lyssnade, man kunde dra ner på tempot och jobba med nyanser. Dessutom förärade publiken oss denna finalkväll med en stående ovation.
Vi har aldrig fått det tidigare av HELA publiken eftersom förut hade inte hela publiken klarat av att stå upp.

Att jobba ihop med Magnus Bäcklund och Maja Gullstrand har varit ett nöje. De är båda proffs. Bandet – The Thunderballs – var en trevlig bekantskap som var bra som band och enormt proffsiga.
Ljud och ljustekniker var suveräna och proffsiga.
Och Jimmy, vår lokalt inhyrda, långhåriga och piercade ”allti-allo” som såg till att allt vi behövde fanns där. Den killen har de kvaliteter som behövs för att bli en omtyckt medarbetare i den här branschen.

Har aldrig varit med på en uppsättning där inga bråk uppstod, där alla var proffs i alla läger. Inget gnäll, inga divalater. Bara ett gäng som repeterade hela tiden och försökte förbättra showen hela tiden. Både individuella nummer och andra nummer.
Jag är ett proffs i den här branschen och kräver att andra också ska vara minst lika proffsiga och de mötte alla detta kravet.

Ett sant nöje att jobba ihop med Magnus, Maja, The Thunderballs och alla runt scenen.
Tack till Sundspärlan, och speciellt då Albert Alexandersson, som fått oss alla att känna oss enormt bra omhändertagna. Vi är glada att höra att årets julshow på Sundspärlan har varit en stor succé som har gått med bra vinst. Det enda tecknet på framgång i showbusiness.

En sak till: Den sista föreställningen brukar en del tycke det är kul att ”jävlas med varandra”. Det är något idiotiskt påhitt någon hittat på och som bland en del är ”viktiga traditioner. Jag anser att vi är proffs och har ett jobb att framföra för den publik som sitter i lokalen och ser oss. Att ”jävlas med varandra” kan påverka showen och ska inte ske (kalla mig fånig men jag kallar mig proffs).

I går var alla proffs. Inga ”dumheter” utan alla skötte sitt. Det ENDA som hände var att körtjejerna köpt låtsastatueringar som de tvingade på Magnus (se bilden). I slutet står alltså Magnus med bara en väst på överkroppen och armarna bara. Ni kan ju tänka er synen på Magnus fru och barn som satt i publiken.

Detta var den sista föreställningen för säsongen. God Jul på er alla och ha ett Gott Nytt år!

magnus_tatoo

Magnus Bäcklunds låtsastatuering.

En åsikt på “Sista natten med gänget

  • 25 december 2009 kl 21:30
    Permalink

    Såhär på juldagen så tänkte jag önska dig och din familj en riktigt god jul och ett grått nytt hår! De gråa håren kommer ju automatiskt när man blir lite äldre! Det gör de även på mig så du är inte ensam om det John! ;)

    //Boston

Kommentarer är stängd.