Videobandsnostalgi

Min far älskade att vara först med det senaste inom teknik (något som verkar ha gått i arv till hans son). På 70-talet var vi först ”på gatan” med en både TV-spel, TV med fjärrkontroll och videobandspelare.

Den första videobandspelaren vi köpte var en 20-kilos kloss som hette VCR. Videobanden till den var stora och klumpiga och hade då som mest 60 minuters inspelningstid. De gick sönder hela tiden så man lärde sig hur man skruvade upp dem och lagade dem med tejp.

För mig var det ett fantastiskt hjälpmedel. Jag satt med fingret på REC-knapparna så fort et visades något trolleri på de två statliga kanalerna. Detta skedde tyvärr ganska sällan, men ibland dök en Mark Wilson ”Magic Circus” upp eller en tv-show med Doug Henning.
Kassetterna gick varma och jag spelade dem om och om igen.

Efter det kom Betamax, VHS (som i viss mån lever än i dag) och Video 2000 och dessa VCR-kassetters innehåll kopierades mellan systemen så gott det gick med alltid sämre kvalitet för varje generation. I det videokrig som följde gick det sämsta systemet, VHS, vinnande ur striden.

När jag nyligen var ute i mitt lager hittade jag två VCR-kassetter med inspelningar från mina första tv-program som gick ut ”riks”, som det hette på den tiden. Såhär var märkningen på den kassetten:

Tack och lov hade jag kopierat denna VCR-kassett till en Betamax-kassett så jag för några år sedan kunde digitalisera innehållet och lägga upp det på YouTube.
Så här blev resultatet. bemärk att detta klipp alltså är inspelat på en VCR-kassett, kopierad till en Betamax-kassett där den legat i över tjugo år innan den kunde digitaliseras.

Tror inte mina barnbarn kommer att ens veta vad VCR var. Tror inte ens att de kommer ha ett hum om vad en DVD är för något, då det mesta kommer ligga på servrar i framtiden förmodligen.

Men som tidsdokument är det kul att ha kvar dessa kassetter.

I mitt lager har jag en flyttlåda som är märkt ”Johns Tidskapsel”. Där lägger jag sådana här ”artefakter” för att mina barn och barnbarn ska kunna titta igenom dem när jag är borta.
Förmodligen kommer de bara att titta ner i lådan och sedan stänga den och kasta det eftersom de kommer klassa det som skräp, men det är en vacker tanke.

Men tack vare YouTube kanske det där videoklippet med mig ”går viral” så mina barnbarnsbarn kanske kan se sin förfader flina i en glittrig frack till tidstypisk fransk synthmusik