En kung till journalist!

Snackade med Labero. Han var ju uppe i norr i helgen och körde sin Invited-turné. Han nämnde en bra recension han fick.

Nästa gång jag blir recenserad vill jag bli recenserad av journalisten Jonas Teglund på Norrbottenskuriren.
I sin recension av Laberos show får han till denna text som beskriver trolleri precis som det ska:

Ibland känns det som att man vet alldeles för mycket, att allting i vår värld är alldeles verkligt. Skogstomtarna är borta, Jesus är borta, och trollen likaså. Det finns inte ens några upphöjda kändisar kvar, de har alla avmytologiserat sig själva med sitt bloggande. Men magikerna håller på sig och låter fortfarande inte oss veta helt säkert hur tricken går till.

 

En riktig trollkarl håller inte en hemlighet, de lever sitt liv efter den, och det gör Labero. Inte ens hans egna medarbetare lär ska ha någon insyn i hur allt går till och det är det som gör det så bra. Vi kan sitta och gissa, tro och försöka hänga med så gott vi kan. Ofta kommer vi säkert nära men vi kommer ändå aldrig att få veta hur det gick till på riktigt.

 

Med tanke på att det är så sällan det sker i övriga livet så är det väldigt befriande att bli dragen vid näsan sådär. Tänk vilken ynnest att bli förd bakom ljuset, att bli indragen i något man aldrig kommer att få klarhet i, oavsett vad man tror. Det är en förnimmelse om en mäktigare värld, en värld där frågan ”när började du tro på magi?” är vanligare än ”när slutade du tro på tomten?”.

 

Ingen tror på någonting längre, för alla vet redan allt. Åtminstone så tror vi oss veta allt. Men det finns fortfarande saker som inte går att förklara. Som när Joe Labero i tricket The Passage går rakt igenom en av sina medarbetare. Det är alldeles för otroligt och skickligt för att kunna vara bara ett trick – det måste vara magi. Tacka gud för det.

 

Jag säger som man gjorde på 90-talet:

 

”I want to believe”.

– Jonas Teglund, Norrbottenskuriren

  Kompetent kille. Bara han inte blir uppköpt av någon kvällstidning som förstör denna journalistiska talang.

16 åsikt på “En kung till journalist!

  • 15 april 2008 kl 10:03
    Permalink

    Finally!

    A reviewer that gets it! The reviewer in our area moaned about having seen the illusions before… He didn’t get it! I applaud this reviewer for believing in magic as it should ALWAYS be seen. To believe in a world where anything is possible is the very reason why magic is such a wonderful thing to see. That’s why we go to the shows to begin with.

    Thank goodness we have this form of entertainment. I’ve always believed that we enjoyed this form of entertainment because we can believe in such a world for a few hours. Loe Labero always amused me with his great talents as a magián. Isn’t it nice to have this world of unbelievable stuff for awhile?

  • 15 april 2008 kl 10:05
    Permalink

    Excuse me.. That should be Joe Labero. Loe.. he’s a distant cousin somewhere in our magical world.

  • 15 april 2008 kl 16:46
    Permalink

    I want to believe..

    Bytte ut personerna i den genialiske journalistens text, dvs. Labero mot Jesus, men då kanske inte journalistens budskap blir lika adkevat för en hel del…

    ”Inte ens hans egna medarbetare lär ska ha någon insyn i hur allt går till och det är det som gör det så bra. Vi kan sitta och gissa, tro och försöka hänga med så gott vi kan. Ofta kommer vi säkert nära men vi kommer ändå aldrig att få veta hur det gick till på riktigt.

    Med tanke på att det är så sällan det sker i övriga livet så är det väldigt befriande att bli dragen vid näsan sådär. Tänk vilken ynnest att bli förd bakom ljuset, att bli indragen i något man aldrig kommer att få klarhet i, oavsett vad man tror. Det är en förnimmelse om en mäktigare värld, en värld där frågan “när började du tro på magi?” är vanligare än “när slutade du tro på tomten?”.

    Ingen tror på någonting längre, för alla vet redan allt. Åtminstone så tror vi oss veta allt. Men det finns fortfarande saker som inte går att förklara. Som när Jesu i tricket The Passage går rakt igenom en av sina medarbetare. Det är alldeles för otroligt och skickligt för att kunna vara bara ett trick – det måste vara magi. Tacka gud för det.

  • 15 april 2008 kl 18:50
    Permalink

    … vill du påstå att Jesus var en simpel trollkarl? Det trodde jag inte om dig. Däremot hade han (Jesus) nog en lika väloljat PR-maskineri som Labero har. Kanske snäppet bättre eftersom det t om skrivits böcker om Jesus mirakler.
    Fast det var ju andra tider då för 2000 år sedan…

  • 16 april 2008 kl 10:11
    Permalink

    Hej John!

    Trollkarlsdelen har jag inte med i textent enl. ovan, eller hur…

    Andra tider för 2000 år sedan, liksom det var andra tider för 10 år sedan. Men livet med dess möjligheter, begränsningar och svårigheter skiljer sig inte alltför markant mot idag. Däremot antal prylar bl.a. Bara i Uppsala slänger varje individ över 340 kg varje år i sopor.

    Vi har större kunskap på många sätt, men vi är inte alltid visare. Och inte bryr vi oss mer om varandra. Egoismen är stor idag.

    Allt det bästa.

    MVH
    Mikael

  • 16 april 2008 kl 13:36
    Permalink

    Egoismen må vara stor i dag så det är därför jag bjuder på andra magikers recensioner och upplevelser.
    Tror ändå att denne Jesus var en trollkarl som gjorde en del coola trick (ta bara vatten till vin gå på vatten, utfodra 5000 personer med några fiskar och bröd etc) och hade en fantastisk PR maskin bakom sig ;-)
    Han var ju t ex den första zombien som jag vet är nedtecknad i en bok.

  • 18 april 2008 kl 7:19
    Permalink

    Först och främst kan vilken artist som helst idag bara önska att han hade lika tur som ”jesus” med sin reklambyrå. Hade jag haft Konstantin den store i mitt bagage så skulle jag troligen inte sitta här, utan ligga och dricka drinkar ur kokosnötter på en egen ö någonstans :D. Den mannen visste hur man gav en nybörjarmagiker som ”jesus” en ordentlig push i ryggen på hans karriär!

    För det andra är egoismen ”stor” idag, den kommer alltid vara stor eftersom människor är -självklart- egoistiska djur. Dock är det OTROLIGT mycket bättre nu än någonsin i vår historia. Faktum är att vi är mycket bättre på precis allting som det gnälls så mycket på dag in och dag ut. Vi är mindre våldsamma, egoistiska och hatiska och det förbättras för varje dag som går.

    För det tredje är jesus magikunskaper inte speciellt nyskapande eftersom alla hans trick har gjorts förr, och det är många gånger och i många fall flera tusen år innan. Det är inte många som vet hur labero gör sina trick, men grunderna och anledningarna till att jesus skulle ha gjort något som står i bibeln är inte svårt att ta reda på :).

    (Måste fråga, vad har uppsalas sopmängder att göra med någonting? :D)

  • 18 april 2008 kl 12:13
    Permalink

    Jesus mål var inte visa tricks, utan att visa vem han var. Och att visa att vi behöver varandra, att hjälpa oss bort från egoismen som avskärmar oss från varandra och oss själva.

    Trots att alla säger att vi har det så mycket bättre idag, bland annat materiellt sätt, så är nöden mycket stor i form av ex. ensamhet, olika sorters missbruk som eskalerat. Detta pekar många siffor på idag, det räcker bara att se på våldet idag. Det finns en svårighet att hitta en grundnorm och värdering att omfatta. Därav finner sig mångas samveten idag mer betecknade som förvirrade. Många vet ju idag inte hur man skall förhålla sig till varandra, vilket psykologiska rön just nu framhåller. Detta framkom igår också i avslutningsdelen av programmet debatt om våld och våldsmän. Förr fanns en kristen etik, nu vet många inte vad de skall hålla sig till. Den gyllen regeln som finns i många religioner är bra. Problemet är om man inte gillar sig själv, så behandlar man andra som skit.

    Sålunda vill jag påpeka det som jag skrev att det skiljer sig inte så stort att vara människa på Jesu tid än idag. Prylarna och utvecklingen verkar inte ha gjort oss generellt lyckligare och mindre egoistiska. Därav soporna.

    Internationell forskning sägs ha bevisat ett samband mellan å ena sidan religiös tro, å andra sidan, ökad livslängd, minskad sjukdomsrisk och bättre hantering av av sjukdom. Forskningen och dessa resultat kommer från Syddansk universitet i Odense, Danmark. En stor internatinell tvärvetenskaplig konferens om detta äger rum i Bern den 3-5 maj och även igår diskuterades detta på Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Detta kallas inom forskningen för kasam – känsla av sammanhang.

    Men jag tror också att kultur och nöje bidrar till ökad hälsa, vilket också visats. Labero bidrar sålunda också till ökad livsmening, även om han blev sågad i UNT nyligen. Fast jag tycker han är väldigt duktig.

  • 18 april 2008 kl 12:31
    Permalink

    ”Den gyllen regeln som finns i många religioner är bra. Problemet är om man inte gillar sig själv, så behandlar man andra som skit.”

    ”Internationell forskning sägs ha bevisat ett samband mellan å ena sidan religiös tro, å andra sidan, ökad livslängd,”

    Gäller inte i t ex Knutbys religiösa församlingar, va? ;-)
    Eller pastor Jim Jones saftkalas i djungeln.
    Eller i Waco, Texas… etc, etc.

    Tror man måste städa framför sin egen dörr innan man drar alla över en kam.

    Jag förstår fortfarande inte det där påståendet med att man INTE kan ha en bra moral och etik om man inte tror på någon religion??

    ”Internationell forskning” låter ju bra och smäller högt, fast sedan skriver du att det är från ett danskt universitet i Odense… Ja, då är det ju glasklart att det finns stöd för forskningen?

    Kalla det en dansk forskning och inte en ”internationell” forskning. Forskning blir ju inte bättre av att det är ”internationellt”.

    Mig veterligen finns det folk som lever länge och är friska som både tror på troll, Jesus, UFO och annat småknytt eller tror inte alls på något högre eller lägre väsen.

    Skrämmande elitistisk konferens i Bern i maj med andra ord….

  • 18 april 2008 kl 13:03
    Permalink

    Nej, nu lägger jag ner och kommenterar på din blogg John.

    Allt gott.

    MVH
    Mikael.

  • 18 april 2008 kl 13:14
    Permalink

    Tråkigt att höra, men jag förstår dig. Det är nog enklare att diskutera med de som redan tycker som du.

    Allt gott Mikael och tack för trevliga diskussioner.
    Hoppas du tittar förbi med hojen i sommar. Du är alltid välkommen.

  • 18 april 2008 kl 14:06
    Permalink

    Jag umgås numera oftast med de som har det svårt, som har trasiga bakgrunder och som därav många gånger överkonsumerat ex. prylar, mat, socker, alkohol, sex, arbete etc.

    Många har känt att de inte dugit som barn, kanske blivit eller känt sig mobbade, kanske fått följder av att de då blev tjocka som barn och då mobbade som ex. Många av dessa blir ”duktiga” som vuxna. Blir human doing,, istället för human beeing.

    Många av dessa bär eller har burit på ett högmod och en storvulenhet, att de känt och känner sig unika och lite bättre än andra. Det har därav skurit av sig från andra, mer eller mindre.

    Men till slut tappade de bort sig själva andligen, då de fått ett för stort inre hål, som de försökt fylla med allsköns bråte, men som inte räckte. Och de är inte få.. Du skulle bara veta hur många de är. När jag vågat börjat tala om detta så poppar de upp i stora klaser omkring mig, överallt, som jag aldrig kunnat ana. Detta föreläser jag om ute. Varje gång i de mest fina sällskap kommer flera fram och vill ha hjälp. Vi lever i ett samhälle där ytan verkar vara viktiga.

    När man till slut når sin personliga botten (den kan vara olika djup) söker man en tillåtande gemenskap och mening för sitt liv, när konsekvenserna blivit för stora.

    Eller så går man under.

    En del klättrar ihjäl sig. Uttrycket alkoholist eller alpinist, stämmer gott. Själv har jag tidigare oftast umgåtts med äventyrare och artister, många av dem var som jag, har jag idag förstått. Unika, speciella, konflitbenägna och ville ha rätt, ganska egoistiska. En hel del var faktiskt också ganska ensamma innerst inne, har det visat sig. Kände att det inte var som alla andra.

    De jag idag umgås med tycker verkligen inte som jag och det har jag inget större behov av att de skall göra (svar på ditt påstående enl. ovan), däremot att hjälpa dem, såsom andra hjälpt mig från min flykt från mig själv, där jag tidigare tydligen visade mig själv (och då hävdade trodde jag då uppriktigt att det inte var för andra)att jag dög genom att köpa dyra klockor, bilar, fina hus, pengar och många uppdrag etc.

    Numera har jag förstått att det var för mig själv jag inte dög (vilket jag aldrig skulle ha insett och sagt tidigare), därav Rolexklocker och fina Mac-datorer då.

    Jag fick veta vad brustenhet till slut innebar. Så för mig handlar inte livet om att ”vinna” diskussioner, utan om att hjälpa andra till ett meningsfullt liv och för mig själv också självklart. För många av oss beroendepersonligheter fyllde till slut inte kickarna det inre hålet tillräckligt.

    De jag möter håller inte med mig. I alla fall inte i början. Och det är inte det viktiga, men det intressanta är att de alltid blir nyfikna på min väg och min sinnesro. Tydligen verkar det vara så att jag har något som de vill ha. Kristna gillade jag inte direkt förut. De verkade ”lurade” och mesiga. Hur kunde de tro så som de gjorde. Knäppisar resoinerade jag då.

    Idag efter mycket hård kritik har jag förstått mer. Men det var inte via teologiska spetsfundigheter som jag blev övertygad, utan via möten med de som funnit något, av de som aldrig skulle tro på Gud. Och detta var inte i kyrkliga mötesplatser.

    Även artister har sökt mig och min nya väg för att förbättra sina liv, fast för vissa har det tagit en lång tid och många diskussioner. Och det är ok.

    Var och en får välja som de vill, fast man bör ha respekt för den Andre, för man kan inte uttala sig om denne förrän man ”gått i deras skor i sju mil”, som uttrycket lyder. Var och en blir salig på sin väg, fast en del blir inte det, man vet inte var de skall hitta det jag kallar för Sinnesro.

    Alla har vi vår Väg att gå, med olika erfarenheter och bakgrunder. Alla borde som barn förtjäna att bli älskade. Tyvärr är det inte så vet jag.

    Människan borde få känna sig älskad. Många gör inte det. Häng med på ett 12-stegs möte om du vågar, så får du se hur väldigt många mår och har det idag. Är man öppen kan man lära sig nya saker.

    Själv hade jag aldrig i hela livet trott att jag skulle tro som jag idag gör för några år sedan. Då var jag som du vet mitt eget varumärke. Jag var centrum för mitt liv. Idag får jag vara till för andra.

    Tack för inbjudan John.

    Hänger du med på ett 12-stegs möte (det finns allt från mat-, känslo-, porr-, alkohol-, relationsmissbrukare för att nåmna några), det finns öppna möten för de som inte lider av nämnda, men som är nyfikna och med denna vetskap kan man hjälpa andra och rekommendera dessa till de i sin omgivning eftersom det finns så många som lider av något av dessa. Ex. finns det 2 miljoner som dricker för mycket idag av alkohol. Mat missbruk är bara se sig omkring, aldrig har det varit fler tjocka i Sverige. Är folk nöjda?

    Allt det bästa.

    MVH. Mikael

  • 18 april 2008 kl 15:03
    Permalink

    Jag vet att du gör mycket gott. Följer gärna med på en 12 stegskurs när jag kan. Jag är inte den som är den.

    ”Många har känt att de inte dugit som barn, kanske blivit eller känt sig mobbade, kanske fått följder av att de då blev tjocka som barn och då mobbade som ex. Många av dessa blir “duktiga” som vuxna. Blir human doing,, istället för human beeing.”

    Oj, det var som skrivet direkt om mig. Detsamma om konsumtion av MAC-datorer ;-)

    ”Var och en får välja som de vill, fast man bör ha respekt för den Andre, för man kan inte uttala sig om denne förrän man “gått i deras skor i sju mil”, som uttrycket lyder.”

    Det är just därför jag inte vill dra någon över samma kam.
    Jag är helt övertygad om att det finns lyckliga ateister precis som det finns lyckliga kristna, hinduer, katoliker.
    Jag är helt övertygad om att det finns de som tror på UFO:n som är lyckliga och har inte några missbruk.
    Så jag tror att många är nöjda lika mycket som de som är missnöjda. Jag tror säkert det finns munkar som avsagt sig allt ”det götta” på jorden som är deprimerade och missbrukare på sitt sätt (kanske genom överdriven teologiläsning?).

    Däremot aktar jag mig för att dra alla över en kam och försöker respektera alla vare sig de tror på något jag inte gör eller om de har en annan hudfärg eller mustasch.

  • 18 april 2008 kl 15:08
    Permalink

    Man skall inte dra alla över en kam (det vore ohygieniskt sade de i ett skämt det gamla programmet ”partaj” som gick i början på 1970-talet, tror jag det var), vilket jag håller med dig om.

    En beroendepersonlighet kan överkonsumera allt, även teologi, dvs. om han inte väljer att tillfriskna.

    Nå, hänger du med?

  • 18 april 2008 kl 15:15
    Permalink

    Ok, såg inte att du svarade ja. Trist när man som jag också har dyslexi som svaghet.

    När? Kom tillbaks när du kan? Ring eller maila mig.
    Man kan lära sig en del där, har många lärda sagt mig som varit med mig på något av dessa gruppmöten.

    Du kände igen dig. Det är detta som kallas självspegling, när man känner igen sig i sitt beteende hos andra, vilket visar på dessa gruppers idé.

    Det är därför jag både dras till och ser andras ”svagheter”. Man ser sig själv genom andra. Det är bl.a. därför jag tidigare ”gick igång” på vissa människor och diskussioner. Idag är det bättre.

    Maila mig.

    Lev och låt leva. Trevlig dag.

  • 18 april 2008 kl 16:36
    Permalink

    Sure, vi hittar en dag.

    Klart jag ”kände igen mig”. Det krävs väl ingen Påve med lustig hatt att se att jag äter för mycket och rör mig för lite. Eller som min läkare sa: ”Du är fortfarande för kort för din vikt”.

    Och om du vill kalla det att jag ”kände igen sig i sitt beteende hos andra” så krävs det ju ingen raketforskare att komma fram till detta. Det är ju hur lätt som en plätt att ”läsa av” folk och sedan attackera deras svagheter. Dina religiösa kolleger i USA:s frikyrkoväsen är t ex bra på det och använder det till sin spets.
    Ta t ex Popov som exempel.

    http://www.youtube.com/watch?v=gZ-7beRITYM

    Svagheter hittar man hos andra hur lätt som helst. Det svåra är väl att acceptera andras svagheter och att en del kanske är tillfreds med sin svaghet.

    Och jag tror nog fortfarande att du ”går igång” på vissa människor och diskussioner…. ;-)

Kommentarer är stängd.