Krig och fred. Helst fred!

1994 åkte jag till Bosnien.

Det var mitt i brinnande inbördeskrig och de skickar mig; En kille som är pacifist och har frisedel.

Nåja, jag var där för att göra det jag kunde göra bäst. Jag var där som underhållare, eller fältartist, som det heter.

12 dagar var vi där och det var en otroligt upplevelse. Att se ett krig på så nära håll gjorde mig ännu mer för fred och bort med vapen. Att se barnen och befolkningen lida och detta vackra land fullständigt sönderskjutet…

Nu var vi Fältartister förskonade.

Vi var aldrig mitt i någon krigssituation (om man inte räknar med att vi blev beskjutna vid en checkpoint och kulan slog ner några meter framför lastbilen jag satt i…utan skottsäker väst).

Jag i en Sisu stridsvagn. Det var kallt i Bosnien

Pick a card. Jag gör ett korttrick för vakten utanför Camp Oden i Tuzla

 

Den bästa upplevelsen var att få ynnesten att få jobba för FN-soldaterna.

Gissa om jag kände mig stolt över att vara svensk när jag såg hur jäkla bra de svenska FN-soldaterna skötte jobbet i Bosnien.

Vi jobbade för killarna och tjejerna i BA01. De som var först på plats i Bosnien. De unga svenskarna som fick se massakrerna och en massa annat vidrigt.
De behövde verkligen bli underhållna och jag var med i den allra första Fältartisttruppen som uppträdde i Bosnien och det är jag stolt över. 

Efter det uppdraget har jag inte gjort några fler turer. Trots detta finns jag i försvarets ”rullar”.
Eftersom jag hade frisedel när jag åkte blev jag plötsligt ”stridförande” och har blivit krigsplacerad.

Dessutom får jag alltid denna tidning hem i brevlådan år ut och år in: 

 


forsvarsutbildaren

Tjenare! Spara på skattemedlen och sluta skicka denna blaska (har bett om det). Jag lägger den i återvinningen direkt jag får den.