Ingen huvudvärk i morgon

I dag är det Nobeldagen och jag är, hör och häpna, inte inbjuden.
Är alltså inte smart nog att få baksmälla i morgon av champagne, konjak och tryffelinkokta sparrisar.

Läste i dagens DN att på Nobelfesten har de kungliga samma regel som mig:

Det är nämligen så att jag i kontraktet med Varieté Royale fått in en passus: ”John Houdi dansar inte”.

Detta för att inte koreografen ska få hjärtsnörp av förtvivlan och publiken skratta sig fördärvat.

Jag försökte dansa en gång på scen. Eller i alla fall ta några steg vid rätt tillfälle.

Det var på Stjärnklart 2004 och jag skulle ”efter tre åttor” (en hemlig kod som dansare har för att dansa vid rätt tillfälle som jag aldrig fattat) göra kanske fem steg runt en proffsdansare. Detta skulle ske samtidigt som alla andra i ensemblen gjorde samma sak.

Jag var den enda som ALDRIG klarade att göra rätt.

Så nu står det i mina kontrakt ”John Houdi dansar inte”.

Idol-Lars

Fredag och ledig.

Satt och såg Idol 2008 med familjen.

 

Gillar Lars Eriksson.

 

Han säger som det är; Att Idol är förnedrings-tv och han utnyttjar chansen att visa upp sig i tv och bli ihågkommen för framtiden och för att gynna sin karriär.

 

Jag håller med honom: Idol ÄR och förblir förnedrings-tv på högsta nivå.

 

Och det fungerar…. Tyvärr.

 

Det är som när kristna kastades till lejonen och gladiatorerna slogs på Colliseum i Rom för länge sedan: Folk vill se blod!

 

”Blod” i det här fallet är om Svenne Banan kan se om någon stackars 16-åring krossas mentalt för all framtid i direktsändning. Ju mer tårar, ju mer man ser att Idol-deltagarna mår fysiskt och psykiskt dåligt, desto ”bättre tv”.

 

Först får Svenne Banan sitta och ondgöra sig och håna de som är med på audition-turnén. Helst via bloggar och kommentarer på YouTube, i fikarummen och liknande ställen

 

Sen får de fortsätta håna och förnedra de som fortsätter i programmet. Nu kan de också ”rösta själva” så att de tror att de bestämmer. Nu kan man mobba folk om de är tjocka, har fult hår, sneda tänder etc. Ju mer man kan racka ner på personerna desto ”roligare” tycker Svenne Banan. Och media hänger på.

 

Nu får Svenne Banan också se ett utdraget tortyrkunskap som kallas ”30 sekunders väntan efter att programledaren sagt: Den som får lämna Idol i kväll är……” (Jepp, det är exakt 30 sekunder. Räkna nästa gång).

 

Samtidigt får man se närbilder på deltagarnas ansikten och alla hoppas, hoppas att personen ska bryta ihop, börja gråta eller helst kräkas eller svimma. 

 

Gillar Lars Eriksson att han inte tar skit.

 

Gillar att han körde ”Det börjar verka kärlek banne mig” (sett klipp på YouTube).

 

 

Gillar att han, precis som Carolina Gynning i Big Brother, använder programmet i stället för att programmet använder honom.

 

Skillnaden i framtiden är att Lars kanske får det tufft eftersom få törs boka honom för han verkar så ”svår”.

 

Carolina klarade sig och fick en massa toppjobb för att alla som bokade henne hoppades att hon skulle vara lika lössläppt i verkliga livet som i Big Brother.

 

Sedan kan man alltid undra (och det borde någon ifrågasätta och undersöka) varför TV4 ALDRIG berättar hur många röster som kommit in och hur de fördelar sig.

 

Till sist gällande Idol: Vore det inte för att TV4 tjänar grymt med stålar på röstningen och att de har skjuts via samarbetet med media (Aftonbladet sponsrar t ex programmet via Blocket.se, som de äger) så är ju tävlingen över.

 

Har aldrig sett en så komplett sångare OCH artist och underhållare med en fantastisk karisma som den där Kevin.

 

Finns det en rättvisa (vilket det aldrig finns inom showbusiness), och TV4 inte bestämmer sig för att någon annan ska vinna (oh yes, they got the power if they want) så borde det vara Kevin som vinner hela skiten.
Det enda Kevin måste göra nu är att visa att skivbolag och TV4 samt Aftonbaldet och Expressen kan tjäna stora pengar på honom.

Klarar han det vinner han.

Klarar han inte det vinner någon annan som kan lyckas med att håva in dessa stålar.

 

Men Kevin är en stjärna med ”det” och han kommer gå långt.

 

Priset är att han lämnar efter sig en bunt utslagna ”Idoler” som kränkts och misshandlats psykiskt i direktsänd tv och av Svenne Banan på internet.

 

Detta verkar vara priset för framgång inom showbusiness numera.

 

Är det värt det?