Problemet med Talang och America’s Got Talent

Drew Thomas var förste trollkarl ut i America’s Got Talent i går. Och juryn älskade honom och såg något fantastiskt och tror att han kan vinna. Inget fel på hans presentation alls men jag vill belysa ett problem med America’s Got Talent (som också avspeglar sig i Talang i Sverige också).

Det är lite det här jag tycker är problemet med en jury i talang-shower som inte har koll annat än sång. Alla trollkarlar ser inte något unikt alls i den här illusionen (förutom att han och hans fru kommer fram i slutet) eftersom illusionen är gammal och kallas Things that Go Bump In The Night som är lastgammal. På YouTube kan man se den utföras av Doug Henning på 70-talet här eller andra illusionister här eller enormt jobbiga Magic Unlimiteds version eller varför inte deras landsman; holländska Hans Kloks super snabba/töntiga version nedan.

Hur TV fungerar

Hur gör man ”bra TV” nuförtiden?
Jo, man förnedrar helst de som är med i tv på olika sätt.
Det finns alltid ”tv-kåta” artister och människor man kan utnyttja.

DET blir ”bra tv” i producenterna och tv-bolagens ögon! 

Det är i och för sig en win-win situation: TV får gratis (eller extremt billiga) artister till sina program och artisten får ovärderlig reklam.
I dag är det nästan helt omöjlig att bli ”känd” i Sverige om man inte är med i tv hela tiden.
Är man ”känd” är det sedan lättare att få jobb och/eller sälja CD-skivor och biljetter till turnéer.

Det är ett faktum som alla känner till i branschen.

Svenska Talang 2008 skulle aldrig ha lockat så många redan professionella artister om det inte var för den värdefull tv-tiden som skådenummer numera aldrig får.
INGEN artist gillar att bli bedömd och förnedrad i tv, men tv-tiden är ovärderlig för att få jobb i framtiden. 

Jag hade med följande klipp i min blogg inte för så länge sedan.
Ett klipp med olika trollkarlar från America’s Got Talent och jag svalde tv-producenternas betet själv, så jag förstår att det inte är enkelt att veta hur det hela förhåller sig.

Se klippet FÖRST innan du läser nedanstående text:

 

 

Detta klipp har varit en ”snackis” på magiforum och genererade en hel artikel i världens största magitidning MAGIC!.

Här kan du läsa vad som EGENTLIGEN hände bakom ovanstående klipp vilket också gör att man får en inblick i hur tv-produktioner i dag fungerar:

 

WARNING: if you believe every thing you see on the TV you may not want to read the earth shattering revelations contained in this email.

YouTube - America's got talent-bad magic act

…they flew me out to LA so it was a free trip to see my friends and soak in a hot tub on someone else’s dime. Regardless of the outcome, the only thing people will remember is that I was on the show and I have more footage to pad my promo with.

The people behind the scenes were all very nice. The producers (claimed) to really like my stuff, which is probably why I am in a lot of the commercials and promo stuff. Mind you, with that even people who don’t watch the show will still see me between the shows they DO like.

This year I didna even audition. Last year I did and nada. This time, they kinda hunted me down and got to skip the audition BS (Which I prefer). The only reason I even did the show was become I am a shameless whore who wants to be on television and spread my message.

So all in all, I didn’t have a bad time, I got on TV, and get that all important name recognition. The judges may not have liked me, but they judge a reality TV show.. I get to work for a living.

Everyone doesn’t have to audition? But they said the show was shot in Chicago? Why was Bizzaro taped in LA? What do time traveling rabbits have to do with moving an entire island?

Television is confusing.

 

Här kommer en annan vinkling från en annan trollkarl i klippet:

 

We first heard from our pal Bizzaro about a few of the geographical liberties taken by the producers of America’s Got Talent. Now we’ve been contacted by another man who was unfortunately placed into the same “worst magicians” montage.

Picture 2.jpg

In a nutshell, Dorian claims the following:

• AGT cast comedy magic acts so they could be taken out of context as wackos.

• Two of the acts got standing ovations, which weren’t shown and Dorian did not get three “X”s yet the cheers were cut and the rejection was added afterward.

• The producers continually rejected songs and soundbytes for the act, making it hard to prepare.

• He and his family praying BEFORE the act was edited to look like they were consoling each after AFTER the act.

• His props were put out on stage by the AGT crew and could explain why things fell over.

Read the entire list AFTER THE JUMP…

  1. Most of the magicians were comedy magicians who make quite a living at doing just that professionally. Becky Blainey has played over well at the Magic Castle with the same routine. AGT needed stuff that was “off beat” and extreme so they used that footage and purposely put it out of context. (the acts were also edited to appear as if they were in Chicago but in fact it was Los Angeles)  
  2. Two of the acts I witnessed personally get standing ovations but AGT saw fit to edit negative responses instead. For example, I for one did not get “3 X’s” as portrayed. AGT needed something consistent with what they were trying to do. In other words, a story needed to be told, i.e. (no magicians could cut it except the Pendragons) It was nothing personal but it felt personal. I remember feeling violated somehow, lol. I got over it of course. By the way the Pendragons were incredible. I spoke to Jonathan backstage and he was very cordial.  
  3. For some strange reason every song or sound byte I submitted for my act was rejected, them saying that the material couldn’t be released, which I understand. But this went on continuously until the day before. If you’re like me I need rehearsal time when using new music. It was almost as if they wanted you to be not quite as ready as you could be, but I’m sure this was my imagination. Hmmmmmmm  
  4. The scene where you see me, my mom and Jerry Springer with our heads down was during a prayer before I went on stage, but the edit that NBC did made it look like we were disappointed after my performance  
  5. The props for some of the acts was set on stage by stage hands working for AGT which would explain my “magic guitar stand” falling over accidentally (I would agree though I should have checked this prop prior) The dove flying off was a flop but it “flew the coup” after my act was done and believe it or not I was one the magicians who did get a standing ovation. AGT edited this part out of course. And that Ladies and Gentleman is the Magic of Television. Next time “Acts”, read the small print because once you sign that “disclaimer” your image and likeness there of, belongs to them. Ouch!

Mer om talangtävlingar på tv

Det här blir ett långt inlägg men jag hoppas du tar dig tid att läsa det.

 

Jag har ju tidigare skrivit en del om talangtävlingar i tv.

 

Jag har alltid tyckt att det är synd att varieté- och skådenummer får så kort tid på sig och sedan ska de bedömas av domare och ju elakare domarna är desto ”bättre tv” blir det.

 

Tack och lov har Tobbe Trollkarl suttit i den svenska juryn i programmet Talang i TV4. Han har ett hjärta för varietén och skådenumren OCH kunskapen att bedöma, till skillnad från den amerikanska juryn i America’s Got Talent.

 

Sveriges Magi-Arkiv skriver om ett ”nytt tv-koncept” i Barnkanalen som i korthet beskrivs som följande:

 

Varje artist (4 per program) ska ha förberett ett framträdande på 2 min och 30 sek (varken mer eller mindre) som de framför på en scen. Publiken har mentometerknappar som de trycker på när de tröttnar på artisten på scenen. När 50% har tryckt slocknar strålkastaren riktad mot artisten och framträdandet avbryts. Detta innebär att man kanske bara får stå på scen någon minut. Den artist som publiken slutligen ger längst tid i Rampljuset vinner och får komma tillbaka till ytterligare ett program och kanske även till finalen.

 

Publiken ska alltså bestämma om det som är på scen duger eller ej.

Här är det verkligen förnedrings-tv på gång samtidigt som tv får ett enormt billigt program producerat (absolut ingen ersättning utgår till de deltagande). 

 

När stand-up kom till Sverige första gången (och ingen direkt visste vad formen gick ut på) sattes det upp en stor tävling på Berns’ Salonger i Stockholm. ”Ståuppkomiker” (läs: bondkomiker och revyskådisar) körde sina ”Kålle å Ada-vitsar”.

Publiken skulle avgöra genom att de hade små gula skumgummibollar som de skulle kasta på komikern om de inte gillade det de såg.

Detta tyckte publiken var så festligt att de kastade så fort de fick chansen. Ofta bollar som var indränkta i öl eller annan vätska.

Förnedringen av komikern på scen var enorm men redan då (slutet på 80-talet) skulle det visst vara ”bra tv”. Tack och lov så gjordes bara ett par program eftersom folk inte förstod vitsen att se ett program med komiker som inte ens hinner komma in på scen innan han eller hon överöstes med bollar. 

 

Självklart kommer det här nya programmet och nästa års Talang att locka flera lycksökare som vet att enda sättet att slå igenom i Sverige i dag är via tv och vad man gör och hur förödmjukad man blir i tv spelar i stort sett ingen roll, bara man syns där.

 

Förut var kändisar KÄNDISAR för att de gjorde något bra. Nu blir man kändis om man är kåt ensam mamma/bonde/norrlänning/etc eller bara kopulerar och super i tv och fläker ut sitt privatliv för allas beskådan.

 

Att förnedras i tv är numera ”bra tv”.

 

En av världens främsta magiska kreatörer och illusionsmakare, Jim Steinmeyer, skrev i senaste numret av den magiska facktidningen GENII följande om dessa talangtävlingar i tv som kanske får er som inte är varieté- eller skådeartister att förstå vad det hela går ut på och den enorma kärleken till folk som uppträder.

Han skriver ur amerikanskt perspektiv, men som ni ser går det hela igen även i Sverige:

 

Magicians today seem mystified that there’s so little presence of magic on television. The days of the flashy magic television special are gone.

David Blaine and Criss Angel have a very different formula, which has managed to grab a new audience. But you have to realize that in recent years, magic has waned because there is no longer a fashion for variety.

In the 1970s, there was still a tradition of variety on television: Ed Sullivan, Carol Burnett, The Hollywood Palace, and Dean Martin. Magic specials were variations on the variety show format.

Today, variety survives only in some weird, geneticallyaltered, hybrid form, part reality show, part game show, part freak show.

America’s Got Talent (USA:s motsvarighet till Talang i TV4. Johns anm.) is the weirdest example of this, a program that pretends to bring variety back to television (or even more astonishingly, pretends to Judge ”talent”). These shows aren’t really in search of variety or talent, but some narrative that will elicit tears, or cheers, or oohs and aahs from the audience.

The program propels itself forward in breathless expectation that the next person stumbling out onto the stage will be a little girl, carrying a teddy bear, with tears in her eyes. She’s an orphan. She’s been abused. And now she’s going to sing the aria from Madame Butterfly. Maestro, if you please.

Our overseas readers might be surprised to read of the strange twists and turns of American television. Last month, in the latest incarnation of America’s Got Talent, we saw Jonathan and Charlotte Pendragon (han är en av världens mest meriterade illusionister. Johns anm.) competing with their version of the famous Metamorphosis illusion.

I had to groan when, despite their expected pictureperfect presentation, one of the judges wanted to see Jonathan’s scar from his recent surgery and then gave them the thumbs-up with the remark, ”You’ve suffered for your art.”

Yes, first things first. Look for the sensational story, the tearjerker, the oddity. That’s what this sort of variety has become.

And now, bring on the little girl with the teddy bear.

Back in the days of vaudeville, no one really cared if the juggler was an alcoholic, or an abused child, or his wife just left him, or his legs hurt.
He walked onstage, he juggled for 12 minutes, and, if you liked him, you paid for a ticket next time he appeared in town. Audiences were too busy being entertained to worry about all the rest of that stuff.

When the comedian George Carlin died last month, one of his obituaries mentioned a line from his performances. I think that he had it just right.

”If you’re born in this world, you’re given a ticket to the freak show. If you’re born in America, you’re given a front seat.”

I was recently talking to a professional magician about America’s Got Talent and the treacherous process of appearing on that show, how the crowd is encouraged to boo or cheer, and how churlish remarks or casual dismissals are all part of the ”game.” I know that some magicians have wondered whether this was a good showcase for The Pendragons who are, after all, a ground-breaking illusion act and probably due more respect than, ”Show me your scar.”

But let’s be honest, a number of good, solid magicians have also negotiated the stage on America’s Got Talent. Nathan Burton, Kevin James, and Bruce Block, among others, have all held on for several weeks by the skin of their teeth, and emerged with newfound recognition.

And when you’re a performer, you perform. You find the best venues, you chose the best material, and you take your best shot.

I remember talking to the late Alan Wakeling about the magic doldrums in the 1950s, when he developed an act to work coffee houses (not too different from our Starbucks’ franchises today). Not a great place to work. Not great crowds. , don’t think Alan was crazy about working in coffee houses.
But performers … perform!

At the same time, we have to recognize that magic won’t really be back, in force, until variety is back in the consciousness of the American public.

Right now we’re all sitting in the front row at the freak show, pretending that we’re all watching something more sophisticated. It’s the best we can do under the circumstances. If you think my analogy is too harsh, I don’t mean it to be.

Remember that AI Flosso (en legend inom trolleriet i USA. Johns anm.), one of the great, beloved magicians of the last century, performed for many years at the sideshow at Coney Island … Literally.

Performers perform.

The Pendragons

Jag har sett magikerparet The Pendragons live ett flertal gånger och även träffat Johnathan och Charlotte ett par gånger.
Det gör Houdinis ”The Substitution Trunk” snabbare än någon annan och deras hantering av skynket har David Copperfield köpt rättigheterna till (tro det eller ej).
De är superproffs och har jobbat professionellt över hela världen i över 30 år. 

För något år sedan ramlade Johnathan och fick en pilbågspil genom hjärtat, men överlevde mirakulöst.
Nu är de med i America’s Got Talent som går i USA just nu.
Här får ni se dem och höra vad juryn tyckte: