Shower jag aldrig glömmer – The Wall

Shower jag aldrig glömmer – The Wall


Förvisso är det kanske svårt att glömma en show man såg kvällen före, men den här showen kommer jag nog aldrig glömma.

Hur ofta satt man inte i sitt pojkrum i Skellefteå och drömde om att se The Wall live någon gång. Jag hade fått en kassett av en kompis och aldrig lyssnat på Pink Floyd tidigare, men The Wall fastnade direkt.
Vilket epos!

Minns att jag hoppades vara på plats i Berlin när muren föll och The Wall framfördes. Trodde att det var sista chansen att se den uppföras.

Nu bestämde sig Roger Waters att göra en världsturné med The Wall spred sig nyheten som en löpeld på Twitter och jag kastade mig på luren och bad American Express fixa en bunt biljetter. Eftersom man vet att det är en megashow ville jag varken sitta längst fram eller på parkett (alltid någon korkad brud som ska ställa sig upp framför en och dansa och försöka få med fler att dansa). Nej, bästa platsen är på sidan längst ner. Ingen framför och man har enormt bra överblick. Nackdelen är att man sitter lite snett.

Redan när man stiger in på Ericsson Globe Arena ser man att jag valde rätt. Bara att titta på trossen i taket visar projektorer i massor och flertalet extrahögtalare uppsatta. Dessutom den största mixerplats jag sett på en show.

Showen var makalös. Waters sjöng hyfsat bra och musikerna var fantastiska. Inget att klaga på när det gäller musiken heller då The Wall är en klassiker om åldras med värdighet.

Men det visuella! Jösses, jag har aldrig sett sådana projektioner tidigare på en show och då har jag sett de flesta megashowerna av Cirque du Soleil i Las Vegas. Det var inte för inte att man undrar hur The Wall tog sig ut för 32 år sedan då den uppfördes först. Tekniken sedan dess har ju exploderat.
Jag filmade lite och det klippet kan du se ovan så du förstår en aning om hur majestätiskt denna show var.

Jag var tagen! Showmässig triumf. Visst var det nostalgi men Waters lyckades uppgradera förväntningarna med modern teknik.

På väg hem diskuterade vi lite om hur recensenterna kommer skriva. Då de höjer skräp som Håkan Hellström, Lundell, Winnerbäck, Kent och annat traumaframkallande och ger dessa ALLTID femmor så KAN de bara inte ge en sådan här show annat än en trea rent av feghet och för att de inte törs gilla sådant här. Det här är ju show som alla kan förstå och ta till sig. Sådant kan man inte premiera som recensent då det ska vara lite ”svårt” och hellre ska man bygga upp en ”kejsarens nya kläder-artist” som Hellström.  Hellström kan ju sjunga falskt till en overheadprojektion och få lyriska femmor av recensenterna.

Självklart gav av ovanstående orsak Aftonbladet en trea (även om själva recensionen i text luktar betydligt högre) och givetvis samma betyg i Expressen.  Ganska förutsägbart.

 

 

Ericsson Globe – Ett jättegig i litet format

Efter att ha haft ledigt med familjen över Påsk var det dags att sätta igång med showandet igen.

Klart man ska göra en liten show på Globen då…

Nu var det ju (tyvärr) så att jag inte var huvudakten och de över 7000 personerna kom från Ericsson och skulle egentligen vara med om en stor företagspresentation med nya VD och mycket annat.

Dagen innan hade Andrea Bocelli haft konsert så eventbolaget använde dels samma stora scen och suveräna ljudsystem.

För mig, och den andra artisten, Svante Drake så gällde en annan scen som var placerad mitt på golvet med publiken runt om. Knappast de bästa förutsättningarna för en trollkarl…

Problemet då är också att ljudet kommer från den stora scenen och jag står i mitten. Då uppstår ett ”delay” (en fördröjning) av ljudet vilket är fruktansvärt jobbig då man pratar och hör sin röst ett ögonblick senare.

För att motverka detta så använde vi då så kallade ”in-ear systems”  vilket innebär att man får små hörlurar i öronen så att man hör sig själv. Man är då totalt avskärmad från allt och hör inte publiken. Av den orsaken hade jag bara en in-ear i mitt ena öra.

Så vad gjorde jag då? Tog jag fram mina jätteillusioner? Nope, jag gjorde ett korttrick och lite buktaleri. Totalat gjorde jag väl ca 20 minuter och Svante 10 minuter innan vi lämnade över till Ericsson och deras eventansvarige.

Det är inte första gången jag gjort min show på Globen men det är alltid lite kul och speciellt.

Magi på Britney Spears show

För er som ska se Britney Spears konserter i morgon och övermorgon på Globen kan jag berätta att trollkarlen som du kan se i klippet ovan från Britneys show är en ”riktig” trollkarl. Han heter Ed Alonzo och är en riktigt bra och annorlunda magiker.
Ed blev på senare tid mycket omskriven då han skulle hjälpa Michael Jackson med illusioner inför hans comeback. Ed Alonzo var med den sista kvällen då Michael Jackson repeterade.

Paniken i Kista

Har aldrig hänt att jag fått panik på scen, men i går fick jag panik.

Hade tid över så jag såg en bio när jag ändå var i Kista Centrum. Såg ”What happens in Vegas” som var helt klart sevärd. Förutsägbar, men sevärd.

Åkte sedan till Kista Entré där jag skulle gigga för Ericsson. En enorm vinterträdgård mitt i kontorslandskapet inrymde 400 chefer från hela världen som haft konferens sedan tidig morgon.

Hade väldigt ont i halsen. Hann slinka in på ett Apotek och hämta ut penicillinet så jag kunde starta kuren på en gång.

Startade upp showen och allt kändes kanon.

Så kom det…

Plötsligt känns det som om jag har tusen nålar som sticker mig i halsen. Det pumpar på som attan och det svartnar för ögonen på mig.
Jag försöker säga något men ingen röst hörs. Bara en viskning kommer ut.
Ont, ont, ont och jag känner att jag håller på att få panik.
Men; ”The show must go on” så jag försöker ändra tempot i tricket och låtsas att jag viskar för att förhöja effekten. Samtidigt blir jag mer och mer panikslagen. Vad ska jag göra om det inte ger sig? Kan jag gå av scen? Ska jag direkt gå in på musiknumren och köra dem? Vad ska jag göra?

Min ljudtekniker Hasse förstår direkt att något är fel och drar upp ljudet så att det ska kunna höras.

Fortsätter att viska och det gör ont.
Det pulserar i halsen och det känns som om infektionen själv håller på att tömma varklumparna (hoppas du inte läser detta när du äter).

Plötsligt släpper det en smula och jag känner att rösten är på väg tillbaka. Med ansträngning återfår jag en hyfsad röst och kan fortsätta. Till slut släpper det hela och allt går tillbaka till normalt.
Känner att det sticker till i halsen då och då och känner att jag börjar få lite panik varje gång.

Genomför showen och får bra ovationer. Går av scen och mot min loge då Hasse kommer springande och frågar vad som hände. Han sa att troligen märkte ingen i publiken vad som hände men han märkte det eftersom han sett min show så många gånger.

Åkte hem och såg ett inspelning av det senaste avsnittet av Desperate Housewifes med Jeanette innan jag somnade som en sten.

Busy dag

I morgon blir det en ”busy day” (som om jag inte haft det ”busy” här på kontoret plus att jag färdigställt alla möbler, tvättat och oljat pooldäck och startat upp poolen, klippt gräset med mera).

Först ska jag klippa mig på morgonen innan jag börjar se ut som Robert Wells.
Har haft ont i halsen någon vecka så jag åker direkt in till min läkare i Stockholm så han får kolla mig i halsen. Kan knappt svälja utan att det gör ont som attan på vänstra sidan (nej, jag tror inte det är halsfluss. Haft det för länge för det).

Ska sedan ut till Kista för att lämna papper och pärmar till min revisor. Kommer att stanna där för att sedan förbereda kvällens gigg på Kista Entré för Ericsson. 400 chefer från hela världen ska underhållas så det är lite påställ. Det blir lite speciellt då man ska underhålla personer från olika kontinenter. Olika traditioner och olika religioner som måste respekteras.

Boa och Hasse sköter tekniken så allt är lugnt. Ska försöka klämma en bio i Kista när jag har en ”håltimme” på eftermiddagen.

Håkan Berg kommer hit i kväll och mellanlandar innan han åker upp till sina föräldrar. Verkar inte som om det blir en tidig kväll heller med andra ord…