Min fru har alltid gillat Sade och jag har väl slölyssnat och gillat henne. När min fru tyckte att jag skulle skaffa biljetter till Globen och Sades blidkade jag henne och beställde två på direkten. Tänkte inte så mycket mer på det då jag fokuserade mer på Roger Waters uppsättning av The Wall som skulle gå veckan innan.
Gick alltså dit med inga förhoppningar alls Tänkte ändå att ingen kan slå The Wall i show och när jag klev in på Globen så besannades mina fördomar: Tom stor scen och pyttesmå videoskärmar. Dessutom var förbandet, The Jolly Boys från Jamaica, allt annat än bra.
Men vad fel jag hade när showen väl satte igång!
Det här var utan tvivel den snyggaste show jag sett. En helt tom scen där skynken, som täckt halva scenen, försvinner i ett svep upp i taket precis som i Cirqu du Solielis Las Vegas show ”O” i början. Backline stiger upp från golvet och Sade själv kommer gående upp från en upplyst gång från under scenen.
Perfekt avvägt med video, ljus, ljud scenografi. Någon/några har verkligen tänkt till inför den här showen. Att hon sjunger som en gudinna och musikerna i bandet Sade (ja, jag lärde mig att Sade är ett band i går) var tajta och ruskigt bra.
Se klippet ovan för att få en idé. All scenografi du ser i klippet kommer från samma show.
Förvisso är det kanske svårt att glömma en show man såg kvällen före, men den här showen kommer jag nog aldrig glömma.
Hur ofta satt man inte i sitt pojkrum i Skellefteå och drömde om att se The Wall live någon gång. Jag hade fått en kassett av en kompis och aldrig lyssnat på Pink Floyd tidigare, men The Wall fastnade direkt.
Vilket epos!
Minns att jag hoppades vara på plats i Berlin när muren föll och The Wall framfördes. Trodde att det var sista chansen att se den uppföras.
Nu bestämde sig Roger Waters att göra en världsturné med The Wall spred sig nyheten som en löpeld på Twitter och jag kastade mig på luren och bad American Express fixa en bunt biljetter. Eftersom man vet att det är en megashow ville jag varken sitta längst fram eller på parkett (alltid någon korkad brud som ska ställa sig upp framför en och dansa och försöka få med fler att dansa). Nej, bästa platsen är på sidan längst ner. Ingen framför och man har enormt bra överblick. Nackdelen är att man sitter lite snett.
Redan när man stiger in på Ericsson Globe Arena ser man att jag valde rätt. Bara att titta på trossen i taket visar projektorer i massor och flertalet extrahögtalare uppsatta. Dessutom den största mixerplats jag sett på en show.
Showen var makalös. Waters sjöng hyfsat bra och musikerna var fantastiska. Inget att klaga på när det gäller musiken heller då The Wall är en klassiker om åldras med värdighet.
Men det visuella! Jösses, jag har aldrig sett sådana projektioner tidigare på en show och då har jag sett de flesta megashowerna av Cirque du Soleil i Las Vegas. Det var inte för inte att man undrar hur The Wall tog sig ut för 32 år sedan då den uppfördes först. Tekniken sedan dess har ju exploderat.
Jag filmade lite och det klippet kan du se ovan så du förstår en aning om hur majestätiskt denna show var.
Jag var tagen! Showmässig triumf. Visst var det nostalgi men Waters lyckades uppgradera förväntningarna med modern teknik.
På väg hem diskuterade vi lite om hur recensenterna kommer skriva. Då de höjer skräp som Håkan Hellström, Lundell, Winnerbäck, Kent och annat traumaframkallande och ger dessa ALLTID femmor så KAN de bara inte ge en sådan här show annat än en trea rent av feghet och för att de inte törs gilla sådant här. Det här är ju show som alla kan förstå och ta till sig. Sådant kan man inte premiera som recensent då det ska vara lite ”svårt” och hellre ska man bygga upp en ”kejsarens nya kläder-artist” som Hellström. Hellström kan ju sjunga falskt till en overheadprojektion och få lyriska femmor av recensenterna.
Självklart gav av ovanstående orsak Aftonbladet en trea (även om själva recensionen i text luktar betydligt högre) och givetvis samma betyg i Expressen. Ganska förutsägbart.
I lördags såg jag buktalaren Jeff Dunham på Ericsson Globe Arena.
Bara detta med en buktalare som gör sin show på Globen är makalöst egentligen. Nu var det väl inte fullsatt men klart så många människor att det hela gick ihop för arrangören.
Kul att så många uppskattar buktaleri ändå.
Och Dunham är bra på att göra nytt material även om jag kände igen en hel del från sist han var i Sverige, då i Kista.
Efter att ha haft ledigt med familjen över Påsk var det dags att sätta igång med showandet igen.
Klart man ska göra en liten show på Globen då…
Nu var det ju (tyvärr) så att jag inte var huvudakten och de över 7000 personerna kom från Ericsson och skulle egentligen vara med om en stor företagspresentation med nya VD och mycket annat.
Dagen innan hade Andrea Bocelli haft konsert så eventbolaget använde dels samma stora scen och suveräna ljudsystem.
För mig, och den andra artisten, Svante Drake så gällde en annan scen som var placerad mitt på golvet med publiken runt om. Knappast de bästa förutsättningarna för en trollkarl…
Problemet då är också att ljudet kommer från den stora scenen och jag står i mitten. Då uppstår ett ”delay” (en fördröjning) av ljudet vilket är fruktansvärt jobbig då man pratar och hör sin röst ett ögonblick senare.
För att motverka detta så använde vi då så kallade ”in-ear systems” vilket innebär att man får små hörlurar i öronen så att man hör sig själv. Man är då totalt avskärmad från allt och hör inte publiken. Av den orsaken hade jag bara en in-ear i mitt ena öra.
Så vad gjorde jag då? Tog jag fram mina jätteillusioner? Nope, jag gjorde ett korttrick och lite buktaleri. Totalat gjorde jag väl ca 20 minuter och Svante 10 minuter innan vi lämnade över till Ericsson och deras eventansvarige.
Det är inte första gången jag gjort min show på Globen men det är alltid lite kul och speciellt.
För er som ska se Britney Spears konserter i morgon och övermorgon på Globen kan jag berätta att trollkarlen som du kan se i klippet ovan från Britneys show är en ”riktig” trollkarl. Han heter Ed Alonzo och är en riktigt bra och annorlunda magiker.
Ed blev på senare tid mycket omskriven då han skulle hjälpa Michael Jackson med illusioner inför hans comeback. Ed Alonzo var med den sista kvällen då Michael Jackson repeterade.
Jobbade i går på Globen i Stockholm för Svenska Spels VIP-gäster.
De hade en sittning med mat och underhållning av mig, innan de gick ner till sina platser för att se Idrottsgalan.
Jag fick korta lite i showen eftersom de var ganska sena och de var tvungna att ha intagit sina platser senast 19:45.
Fick dock en stående ovation av över 50% av publiken samt påhejande om extranummer. Tyvärr satte tidspressen de hade stopp för detta.
En kul grej var att jag var med på en tävling de hade. På ett papper, som alla fick, fanns det en massa bilder på ansikten som var starkt beskärda.
Vissa var enkla och vissa var svåra. Mitt ansikte var med och där hade många problem. De flesta hade gissat Janne Boklöv och den här personen hade gissat Jim Carrey, men strukit över det.
