Så var det dags för årets upplaga av golftävlingarna Nordea Tour.

Jag kommer vara artist på de flesta av dessa arrangemang med start i Göteborg i tisdags.

Flög ner på eftermiddagen och slöt upp med ljudtekniker Hasse på Scandic Crown för soundcheck.

Middagen började hyfsat sent med drink 19.30 följt av middag. Sådana här arrangemang har en förmåga att dra ut på tiden och detta var inget undantag. Man måste ha i bakhuvudet att de närvarande har spelat golf 18 hål under dagen (de första startade 08.00 på morgonen), lyssnat på föredrag av Joakim Häggman och sedan bytt om för middag. De är ganska tröta och slitna ganska tidigt.
Tur att jag har set time vid varmrättens slut innan de tappar all energi.

Eftersom jag åkte på samma tour för två år sedan försöker jag här göra fler annorlunda trick och rutiner som de få, som såg mig då, inte ska behöva känna igen. Det gör att jag avslutar med buktalarmasken i stället för det ”vanliga” buktalerirutinen med två personer till exempel.

Dagen efter flög jag hem på förmiddagen. På Landvetter får man en liten ego-kick när man möts av månadsmagasin med min nuna på i alla tidningsställ i avgångshallen.

Träffade på Babben Larsson vid kafeterian. Hon sa ”-Trolla då”. Jag sa ”Säg nåt kul”. Hon sa ”Jag är ledig”. Jag sa ”Jag är också ledig”. Ja, roligare än så blir det ibland inte när två komiker möts…

Babben har skrivit en bok. Det var den hon hade varit i Göteborg och pratat omn och haft en boksignering med. Den ska jag absolut köpa.

Trappan på Världskulturmuseet i Göteborg

Tvära kast: I går show för sittande och lugn publik i Borås och i dag 250 säljare för ett stort svenskt multinationellt företag som kommer från hela världen.

Platsen var Världskulturmuseet i Göteborg och en liten speciell plats: Gästerna åt middag i galastass på den övre våningen, för att sedan sätta sig på kuddar i den stora trappan (se bild).
Vilken publik!
Min show skulle vara bara 30 minuter, men den blev (naturligtvis) 40 minuter lång.
Kändes skönt att jobba på engelska och improvisera en hel del. Känns som att jag vågar testa nytt och ”kasta mig ut” i avgrunden och hoppas att jag landar på fötterna.

I morgon flyger jag hem till familjen. Ska på kvällen göra ett hemligt jobb som jag faktiskt inte får nämna vare sig före eller efter..
Ooops! Där sa jag för mycket redan …

Onsdag var det TRICKS igen på Vasateatern.
Fullsatt igen, vilket både förvånar och gläder mig ofantligt.
Bara två datum kvar nu (20, 21 oktober) och de säljer på väldigt bra med tanke på den nästan obefintliga reklam och marknadsföring vi gjort.

Glöm inte att boka biljetter snarast om du vill komma och se föreställningen: Mer info på trollerishow.se

Torsdag flög jag ner till Göteborg för två företagsevent för samma företag. Företaget har en stor mässa så på torsdagskvällen var de kanske 200 personer som byggt montrar och jobbat som attan som skulle utfodras innan de stupade i säng. Här skulle jag in och göra en show.

Checkade in på Gothia Towers på eftermiddagen, gjorde soundcheck och förberedde mig för en tidig show.
Att de var ett trött monterbyggargäng som satt där var det ingen tvekan om. Efter lite uppvärmning kom de igång ordentligt mot slutet av showen.

Dagen efter var det dags för samma gäng igen plus 4 – 500 kunder också. Här gällde det att planera showerna så att man inte upprepade något trick från dagen innan och att man ändå kunde hålla det tempo och dramaturgi man var ute efter.

Lokalen var enormt stor och såg ut såhär innan dansbandet Barbados satt upp sina instrument och publiken strömmat till.

Och såhär såg det ut när publiken väl satt där:

Allt som allt en kul kväll.
Tack till Barbados som jag delade loge med innan showen. Skönt att sitta och garva och snacka av sig.
Skönt gäng.

Förra veckan var lite tung.

Förutom att vi förlorade vår katt så åkte jag till Göteborg och gjorde en show på hotel Gothia för 200 chefer från ICA.

Flög ner vid 14-tiden och var så trött, så trött. Somnade ovaggad när vi taxade ut på Arlanda. Jag tror det var ett sätt för min kropp att säga att man levt under en hel del stress de senaste dagarna med vår stackars katt och allt därtill.

Som vanligt möts man av ett Göteborg i moln.

Innan soundcheck fick jag nöjet att träffa författaren till boken Faktoider som heter Peter Olausson.
En riktigt trevlig prick som det var kul att lära känna.

Tyvärr blev vi hela tiden störd av en ”ur-göteborgare” med stockholmskomplex som satt bredvid oss och som hade sådan där Albert & Herbert-dialekt och – som vanligt – dåliga Göteborgsvitsar… Ni vet; ”Vad är det bästa med Stockholm? Jo, tåget till Götlaborg”….

Suck!

Nåväl, jag hade tagit med mitt exemplar av boken Faktoider som jag fick signerad.
En trevlig bekantskap.

Besök gärna Peters hemsida faktoider.nu.

Nåväl, efter soundcheck med Partypatrullen så åt vi en gemensam middag. Jäkla trevligt gäng de är Partypatrullen…

Jag skulle göra min show 22.25 vilket visade sig vara ganska sent för det här gänget som haft konferens hela dagen och var trötta.

Det gick i alla fall bra och jag fick bra respons.
Jag höll mig från att säga sådana där vitsigheter som ”Jag ser att alla damer är riktiga ICA-damer; Gammalt kött i ny förpackning”, ni vet.
Det var i alla fall en bra publik som var lyssnande och ville ha roligt.

Direkt till rummet för att sova. Klockan var väl 00.20 när jag la mig efter att ha packat klart. Taxi hämtar mig 07.00 dagen efter så det blev inte så mycket sömn jag hade hoppats på.

Väl hemma på söndagen får vår minsting, Denise, en massa utslag över kroppen så det blev akuten. Senare på natten blev det akuten igen och knappt någon sömn, så det har varit en hel del som hänt den senaste veckan.
Densie mår bra i alla fall nu.

Kan det ha berott på att jag satt på den 13:e raden på SAS-flyget både dit och hem?

Knappast.

Jag tror inte på vidskepelse utan ser naturliga förklaringar i det hela:

Man går inte under stegar eftersom en hantverkare kanske lämnat en skiftnyckel som kan ramla ner i huvudet.

Man lägger inte nycklar på bordet för att det repar ytskiktet.

Man sätter inte skor på bordet… av ren hyfs och av hygieniska skäl.
etc, etc.

Jag tror inte eller otursnummer.
Om 13 är ett oturnummer så är det svårt att förklara Mats Sundins framgångar (han har 13 på sin tröja).

Det är därför jag blir så förvånad att flygbolaget SAS fortfarande håller på med vidskepelse.

Kolla sätesraderna som det såg ut nu när jag checkade in mig på planet till Göteborg på internet:

Som ni ser är inte rad 13 uppmarkerad.

SAS litar inte på sig själva utan tror att om folk sitter på rad 13 störtar flyget.

Men här kommer surprisen:
Det FINNS en rad 13!
Den heter 14 på SAS skiss för om man manuellt räknar raderna så… NÄMEN… rad 13 finns ju!
Jag byte säte och satte mig på SAS rad 14, vilket betyder att jag sitter på rad 13.
Störtar planet från Arlanda 14.15 till Göteborg vet ni vad det beror på.
Att jag avslöjat att SAS har en trettonde rad i kabinen och jag satte mig där….

Har just gjort ett jobb i Göteborg på en biograf som heter Bergakungens sal.

Perfekt lokal! Folk sitter så att de kan se bra överallt. Fullt i lokalen.
Dessutom en kamera som projicerar det jag gör på den stora bioduken bakom mig.

Hyfsat bra ljus och på en bio som har THX-ljud.

Vad kan vara fel?

Jo, mikrofonen.

Det skräller i den och dessutom fungerade inte mikrofonstativets hållare så vi blev tvungna att tejpa fast mikrofonen i stativet med gaffa-tejp.

Inga snygga ”ta-ur-micken-ur-stativet-och-sätta-tillbaka-den-moves” eller så.

Tur man är rutinerad så jag fick det att fungera.

Gjorde 25 minuter så nu sitter jag på ett café utanför när de ser ”Män som hatar kvinnor”  med Michael Nyqvist.

Väntar på min flygtaxi som ska ta mig till Landvetter och sedan flyg till Arlanda klockan 20.30.

Om inte SAS strular och bilen startar på Arlanda ska jag förhoppningsvis kunna sova i egen säng i natt.

Och DET är lyx för mig!

SAS Masters Tour är nere på sin första del i Göteborg.

Ungefär 200 personer spelade en regntung Hills GK utanför Göteborg och kom frusna och trötta till middagen, prisutdelningen och showen av mig.

Eftersom Dubliner var medsponsor skedde middagen på plats i deras pub.

Inte ideallokalen för en show för de 150 personer som kom på middagen.

Tack vare Fredrik Nilsmarks ”krattning i manegen” och presentation samt Hasse Holms teknik gick det bättre än förväntat att underhålla dessa golftrötta Göteborgare.

Ställets karaktär gjorde att jag började tänka på alla liknande ställen jag uppträdde på 90-talet då jag turnerade runt på stand up-comedyklubbar.

På väg hem till hotellet vid midnatt passerar jag en restaurang som har denna trottoarpratare, vilket bekräftade min tidigare känsla:

Undrar vem som körde stand-up på Ferdinand i går?

Ska snart flyga upp till Arlanda för att direkt ta bilen till Norrköping där nästa SAS Masters Tour startar och jag kör show till middagen i kväll.

Storan i Göteborg är ett häftigt ställe. En fantastisk teater och en stor scen.
Bara det att det fanns en bar i vänster vinge på scenen… Snacka om green room.

Volvo Trucks hade bjudit in sina största leverantörer i östländerna på två dagar med konferens och provåkning av nya lastbilar. Platsen var Volvos område i Göteborg och jag anlände dit tidigt på torsdagsmorgonen tillsammans med Dennis från Hello Sweden.

Fantastisk lokal för presentationer har Volvo på fabriken.

Var helt inställd på att detta blir tufft eftersom det är en sådan brokig skara av nationaliteter och att alla kommer från öst.
Vad fel man kan ha!
Det var hur kul som helst och de flesta hade inga problem att hänga med i engelskan.
Nu fick jag äntligen göra en show igen där man kan använda nyanser och pauseringar för att förstärka innehållet.

När jag bakom scenen tittade närmare på en liten skylt på en av Volvos lastbilar som stod där blev jag lite stolt. Det visade sig att flaket kom från Zetterbergs i – håll i er – ÖSTERVÅLA.
Zetterbergs fabrik ligger ungerfär tre skitbra golfdrivar från där jag bor i dag.
Känner mig plötsligt stolt över Östervåla och Zetterbergs.

Direkt jag var klar skjutsade Dennis ut mig till Landvetter. Träffade tennislegenden Ove Bengtsson på Landvetter just som jag gick ombord. Han hade varit tillsammans med min gamle granne Göran Bronz på Irland på samma ställe och tid som jag skulle ha varit där och jobbat för SAS men som blev inställt. Världen är liten…
Ganska fantastiskt att man på två dagar träffar tre ”racket-legender” inom svensk idrott.

Flög hem till familjen och fick en trevlig kväll på torsdagskvällen med dem.

På fredagen flög jag återigen ner till Göteborg på eftermiddagen för att avsluta Volvo Trucks konferens som jag öppnade i torsdags. Hur kul som helst igen.

Återvände igen med 20:30 planet.
Passade på att testa den nya E4:an mellan Uppsala och Gävle där man tar av mot Månkarbo för att åka till Östervåla. Verkar inte ge någon tidsvinst mot väg 272 som jag trodde…