Lite show, lite premiär, lite Carola

Publiken på Grand Hotel just innan min show started.

I går var det primära en show på Grand Hotel Vinterträdgården i Stockholm.

Innan dess spelade jag in ett inslag för SVT Sundsvall om cold reading som ska sändas i samband med en granskning av en storseans i Sundsvall med påstådda mediet Ma Stjärnliden. Även om jag spelade in mit inslag INNAN de filmade storseansen så fick jag i dag på morgonen höra att jag hade helt rätt i allt jag sa skulle hända. Inte så svårt. Bra att gammelmedia börjar granska den här nypopulistiska vidskepelserörelsen och dess charlataner.

Efter inspelning av SVT-programmet i Uppsala (för SVT Sundsvall)

Nåväl, in till Stockholm direkt efter. Snabb kaffe med min gamle vän Joe Labero på Grand Hotel. Vi åkte sedan tillsammans till Eton Concept Stores butiksinvigning på Stureplan.

Efteråt till Grand Hotel för att göra mig klar för show. Joe passade på att se mig och satt uppe på läktaren under min show. Jag har ju besökt hans shower ofta men det är inte ofta han sett min show.

Kanonpublik var det verkligen. Fick upp två SUVERÄNA åskådarassistenter till buktaleriet i slutet.

Jag och Joe gick efter min show till Grands cadierbar för att ta en kaffe. Lovade skjutsa Joe till Kungsgatan där han efter midnatt skulle hämta sin iPhone 5. Säga vad man vill men man träffar hela tiden på folk man känner när man väl äer i ”storstan”. Carola kom förbi men det roligaste var att träffa Nick Nicastro
som är krögare för restaurang Michelangelo i Gamla stan. Nick lärde jag känna i Skellefteå då han hade en pizzeria där för länge sedan. Hans son, Fredrik, är en av personerna bakom filmerna Snabba Cash 1 & 2.
Kul!

Släppte av Labero på Kungsgatan och förvånades över jätteköerna med de som köade för att köpa en iPhone 5.
Makalöst vad Apple lyckats med sin marknadsföring… Hatten av.

(nej, jag köpte ingen iPhone 5. Avvaktar).

 

Högt över Kungsholmen och Labero

Gårdagens gig skedde längst upp i DN-huset på Kungsholmen i Stockholm. Bara 30 personer så det var dags att skaka av delar av TRICKS igen. Oerhört  roligt att kunna göra så kallat ”fin-lir” som man annars inte kan på tempofyllda företagsfester.

Hade lovat min kompis Labero att se hans show på Börsen innan han sticker till Australien.Han kör bara två dagar till.
Nu blev det tillfälle till det då detta var ett tidigt gig.

Gillar att Labbe alltid vill ge sin publik valuta för pengarna. ta bara denna illusion som man kan se ute i foajén innan show. Laberos assistents huvud sitter utan kropp och pratar med publiken som anländer. En fantastisk illusion som folk kan uppleva på nära håll innan showen startar. Klicka på bilden för att se den större.

Labero är alltid så storsint att han alltid presenterar mig för publiken mitt i showen. Jag får en spotlight på mig och reser mig upp och vinkar… Ja, ni vet; Sådant där man kunde se Frank Sinatra och Rat Pack göra i deras Las Vegas-shower när de hade kändisar i publiken. Tror att Labero är den enda artist som gör sådant i dag i Sverige?

Lite eftersnack bakom scen för att säga hejdå. Vi ses ju inte IRL på minst sex månader (om jag inte behagar besöka honom i Australien då). Labero ville att jag skulle hänga med honom och festfixare Johan Petré, som också var på plats, och ta några drinkar. Man är ju inte ung längre så jag kände mig som en gammal gubbe då jag var tvungen tacka nej för att åka hem i natten så jag kan sköta mitt jobb på fredagen…

Hemma efter 02.00 och har nu fått ett par timmars sömn fram till 07.00. Snart dags att packa för att åka till Örnsköldsvik och kvällens gig.

En hektisk helg

Lång helg och en hel del jobbande och kul saker som skedde.

Laberos tältturné

Började på fredagen då jag åkte upp till Sandviken för att hälsa på min vän Labero på hans tältturné. När jag kom dit var inte Joe där ännu men Laberos producent Martin Heiling i Laberos crew visade runt mig i tältet.

Det jag alltid fascineras av på större produktioner är logistiken och allt som sker bakom scen. Tält är faktiskt ganska läckert att jobba i. Kolla bara vilken skön överblick man har från scen över publiken med strålkastarna i ögonen.

När väl Joe kom med australiensaren så lämnade han över honom till mig. Jag gick runt med honom backstage och runt tältet och låtsades vara en av Laberos anställda.
Lite roligt att det blir så. Minns 2001 då jag var Joe Laberos security för att komma in i KISS green room efter konsert… Under åren har jag varit Joes ”security” vid många tillfällen då vi varit utomlands. Kanske beror det på att jag är ett och ett halvt huvud längre än Joe.

Hursom så finner jag mig stå och hårdsälja produkten Joe labero för en australiensare innan Laberos show.
Hann bara se början på showen innan jag var tvungen åka hem igen. Skulle upp i ottan på lördagen för…

Premiär av Skara Sommarland

upp före 05.00 på morgonen för att väcka medvetslösa barn. Bilresa till Stockholm Central där Johan Petré ochPetré Event stod som värd för premiär av Skara Sommarland. Ett helt tåg var chartrat bara för allsköns känt. och okänt folk.

Johan Petré

Johan Petré i jobbartagen

Väl på plats, efter ett par timmar i tåg och en halvtimme i buss, hade vi Skara Sommarland för oss själva i stort sett.
Kallt och lite regnigt var det, men kul hade jag och kidsen. Trots vattenland, alla karuseller och att popcorn, läsk, glass, mat etc var ”on the house” var det här det roligaste för kidsen:

Hemma igen sent på kvällen. När jag släckte lampan hade jag varit igång i 20 timmar…

Mors dag på söndagen firades med middag på Söderfors Herrgård. Grattis alla mammor!

Labero på Börsen

Tiden går så fort.
Labero har varit på mig flera gånger och velat att jag ska komma ner till Börsen och se hans show.
Man tänker ju att det finns alltid tid… Tills man upptäcker att det är bara en månad kvar och alla onsdag till lördag framöver är uppbokat.

Blev ett snabbeslut i fredags att åka ner till Börsen och se showen. Min fru, Nette, kunde inte så jag åkte med min dotter Michelle i stället.
Kul!
Labbe hade fixat bra plats för oss och bjöd på middagen. Kanon!

Showen då? Ja, jag brukar säga att jag är nog den trollkarl som sett Laberos shower flest gånger. Redan när vi var små professionella trollisar och höll på med diverse företagsgig på 80-talet så möttes vi alltid vid varandras shower och jag tror att just denna show, Invited to Labero, har jag sett fyra eller fem gånger i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Det är nämligen ganska kul att se showen från mina ögon. Jag tittar inte alls på de saker som publiken tittar på och jag vet att Labbe, precis som jag, vill få rätt feedback efteråt.
En show tweakas och tweakas om och om igen och blir faktiskt aldrig klar.
Tycker att detta är den bästa versionen av showen Labbe gjort och att han lyft bland annat duvnumret till en högre klass än tidigare.

Mitt i showen hade vi lyckats välta en flaska vatten som ramlade ner på stengolvet och gick i tusen bitar. Jag försöker snyggt med foten skrapa ihop glasbitarna så att ingen ska halka på dem och då gör Labero en presentation av mig i publiken.
Grejen är när man presenterar någon kändis, vän eller celebritet i publiken att strålkastarna vänds mot den personen och sedan ska denne ställa sig upp och rotera ett varv och vinka till publiken och sedan ge en tumme upp eller en slängkyss till artisten på scen.
Strålkastarna slår in på mig och jag sitter där och skrapar glassplitter med foten. Försöker resa mig upp men upptäcker att vi kört in bordet så långt in att jag inte tar mig upp och dessutom halkar jag till på en blöt glasbit på golvet så jag lutar mig som fram och fattar att detta kommer inte gå. Jag ger tummen upp mot Labbe och strålkastarna försvinner från mig.
Ska vi gissa att det hela såg enormt löjligt ut från min sida?
You bet!

mich_labbe

Michelle och Labero bakom scen på Hamburger Börs

Nåväl, efter lite mingel bakom scen med Labbe åkte jag och Michelle hem igen i natten.

När Michelle somnat i bilen ringde Labbe upp mig och vi snackade lite. Sa till honom att jag kände mig ordentligt glad i kväll. Glad att Labbe ger magin så förbaskat bra reklam att det är fullproppat med folk till hans shower. Han har verkligen visat att man inte behöver ha enbart sång och musik för att folk ska gå man ur huse för att se en show. Laberos shower är typexemplet på att skådenummer alltid kommer att finnas i gemene mans hjärtan.

Gå och se showen. Ja, gå och se alla shower där skådenummer finns med skulle jag vilja uppmana alla till.

Självbiografi

Att skriva självbiografi när man är 45 år gammal – lite drygt mitt i livet (om man förutsätter att man blir 90 år gammal) – är ju inte det lättaste alla gånger. 

Det har däremot Joe Labero lyckats med.
Inte bara att producera en skitsnygg bok med många bilder (en del tagna av yours truly) utan här skriver bokens författare – Jan-Ove Wikström – väldigt närgånget om Laberos liv.

Vi fick ett exemplar av boken av Joe på hans dotters dop och jag har nu hunnit läsa den.

Jag var mest rädd att det skulle bli en sådan där krystad historia där ”allt är guld och gröna skogar”där inte hela sanningen kommer fram, men Labero bjuder verkligen på sig själv och att öppet berätta om dels framgångar och alla hans motgångar.
För att nå framgångar får man också en hel del motgångar också som många kanske inte tänker på.

Att öppet berätta om ekonomiska bakslag till misslyckade Las Vegas-satsningar till en uppslitande skilsmässa säger inte lite då jag känt Labero sedan han var 13 år gammal och vet att han sällan pratar känslor ens med mig.

Självklart är ju boken också fantastisk eftersom det står om mig på var och varannan sida också ;-)
Faktum är att jag är omnämnd så pass mycket att min biografi är nästan skriven också i och med detta boksläpp. 

Skämt åtsido.
En bra bok som jag verkligen rekommenderar.

Finns att köpa på bokhandeln eller här.

Jag tror att många blir förvånade att läsa vilket enormt slit det är att jobba på den nivån Labero gör. Eller att läsa om alla de uppoffringar man måste göra och vilka personer man måste omge sig med för att nå stora framgångar i livet.

Djupdykning

Plötsligt djupdök besöksantalet på min blogg.

Det är trollerikongress i Lund i helgen och ”alla” trollkarlar i Norden (utom jag och Labero verkar det som) är där.

Antar att det är svaret och att de flesta besökare jag har är trollkarlar.

Eller så har kvaliteten på mina skrivelser sjunkit drastiskt… (hoppas inte).

En av orsakerna till att jag själv inte är på trollerikongressen i Lund är att jag dels giggade i fredags. Att jag i dag lovat min dotter att se Wall-E och att i morgon ska hela familjen gå på dop då Joe Labero och Anna Vinterfalls dotter döps.

Ibland måste man sätta sätta jobbet åt sidan och leva ett ”vanligt” liv och uppskatta livets små mirakel.

En kung till journalist!

Snackade med Labero. Han var ju uppe i norr i helgen och körde sin Invited-turné. Han nämnde en bra recension han fick.

Nästa gång jag blir recenserad vill jag bli recenserad av journalisten Jonas Teglund på Norrbottenskuriren.
I sin recension av Laberos show får han till denna text som beskriver trolleri precis som det ska:

Ibland känns det som att man vet alldeles för mycket, att allting i vår värld är alldeles verkligt. Skogstomtarna är borta, Jesus är borta, och trollen likaså. Det finns inte ens några upphöjda kändisar kvar, de har alla avmytologiserat sig själva med sitt bloggande. Men magikerna håller på sig och låter fortfarande inte oss veta helt säkert hur tricken går till.

 

En riktig trollkarl håller inte en hemlighet, de lever sitt liv efter den, och det gör Labero. Inte ens hans egna medarbetare lär ska ha någon insyn i hur allt går till och det är det som gör det så bra. Vi kan sitta och gissa, tro och försöka hänga med så gott vi kan. Ofta kommer vi säkert nära men vi kommer ändå aldrig att få veta hur det gick till på riktigt.

 

Med tanke på att det är så sällan det sker i övriga livet så är det väldigt befriande att bli dragen vid näsan sådär. Tänk vilken ynnest att bli förd bakom ljuset, att bli indragen i något man aldrig kommer att få klarhet i, oavsett vad man tror. Det är en förnimmelse om en mäktigare värld, en värld där frågan ”när började du tro på magi?” är vanligare än ”när slutade du tro på tomten?”.

 

Ingen tror på någonting längre, för alla vet redan allt. Åtminstone så tror vi oss veta allt. Men det finns fortfarande saker som inte går att förklara. Som när Joe Labero i tricket The Passage går rakt igenom en av sina medarbetare. Det är alldeles för otroligt och skickligt för att kunna vara bara ett trick – det måste vara magi. Tacka gud för det.

 

Jag säger som man gjorde på 90-talet:

 

”I want to believe”.

- Jonas Teglund, Norrbottenskuriren

  Kompetent kille. Bara han inte blir uppköpt av någon kvällstidning som förstör denna journalistiska talang.