I snöiga Sälen

I snöiga Sälen

Måndag 6 februari bilade jag upp till Sälen. Med Keplers ”Paganinikontraktet” i min iPhone var det inga problem att åka de 38 milen på ett kick.

Nästan 400 personer från ett multinationellt jätteföretag hade konferens i ett par dagar och detta var avslutningskvällen. Showen var givetvis på engelska och jag hade enormt roligt. Improviserade som en galning.
Såg hyfsat pigg ut direkt efter jag gått av scenen.

Några uppdateringar…

Några uppdateringar…

Oj vad dålig jag är på att skriva i bloggen. Har så mycket annat jag håller på med som tar så mycket tid. Men här kommer en uppdatering av senaste veckans shower:

Förra fredagen flög jag upp till Örnsköldsvik och gjorde ett gig för ett större företag. Kanonpublik och det blev en förbaskat trevlig och kul show. Eventarrangören hade aldrig sett mig tidigare men blev så glad att han direkt bokade på ett annat event senare i vår. Kul!

I fredags flög jag ner till Malmö där Eon skulle belöna sina pensionärer och jubilarer med en trevlig kväll med klockutdelning och liknande. Jag var konferencier under kvällen och delade upp min show i olika segment. Återigen en glad och trevlig publik som det var ett nöje att showa för och som glatt dansade vidare till Wizex musik när middagen var klar..

Flög hem på lördagen och styrde direkt bilen till Töreboda där ett av ortens största snickeriföretag firade årsjubileum. Jag och Annelie Rydé stod för underhållningen. Här blev det riktigt bra tryck. En ung publik som gav mig en stående ovation i slutet av showen. Årets första stående ovation kom i Töreboda. Nu ska vi se hur många till man ordnar under året…

Nu kommer vi in i februari, som är en usel månad för alla event. De flesta kick-offer är klara i januari, sportlovsveckor i omgångar gör att inga företag gör några event då många reser bort och ingen har event på lördagarna då företagen vet att folk hellre sitter och stirrar på  Melodifestivalen.
Jag kommer ändå hinna göra ett handfull shower SAMT att jag gör ett föredrag nere i Göteborg om ”hur man blir lurad… Och lurar sig själv” samt att jag gör ett offentligt gig 14 februari på Norra Brunn i Stockholm.

Julshow i Oslo

Julshow i Oslo


Två helger på raken gör jag två shower på Norges största konferenshotell Clarion Oslo Airport Gardemoen tillsammans med norska glammrockarna Wig Wam.

På fredagen flög jag över tidigare för att hinna göra soundcheck och ställa in ljus samt gå igenom med arrangören.
På kvällen var det en kanonbra publik och premiären löpte suveränt.

Norska julbord är lite speciella. När vi i Sverige sitter i flera timmar och njuter av maten och mumman så går det undan i Norge; förrätten finns till exempel redan på plats när gästerna sätter sig. Efter det öppnas julbordet som kastas in i munnarna med generösa mängder alkohol. Förrätten serveras 19.00 och allt är klart innan 21.00.
Imponerande!

Lördagens show var lite tuffare för mig.  En stor del av gästerna hade hinkat stora mängder alkohol sedan lunch (och med tanke på att i Norge äter man inte lunch utan bara en smörgås kan ni förstå hur den alkoholen ”bet”). Men de som var vid medvetande hade roligt åt mina konster och buktalerier i alla fall.

Redan 21.00 gick alltså norska Wig Wam upp på scenen. Här filmar jag från scenuppgången den första låten med dessa trevliga glammrockare. En riktigt härlig julstämning med rockigt förtecken.

Wig Wam är väl mest kända i Sverige för att de 2005 representerade Norge i Eurovision Song Contest med låten ”In My Dreams”:

 

STCC-final

20110925-080355.jpg

Åkte i går direkt från Vetlanda till hotellet i Linköping. Klockan fyra på eftmiddagen åkte jag de nästan tre milen till Mantorp motorbana för soundcheck.
Rullade in på området i samma veva som finalbilarna passerade mållinjen och ett fyrverkeri i dagsljus exploderade.

Snabb soundcheck i Eons stora sponsortält. Och sedan tränga mig tillbaka till hotellet med de tusentals andra som lämnade motorstadion.

Väl tillbaka på kvällen för show var det rensat på tält och Eons tält var en av de sista som stod kvar. Här satt ca 200 gäster och inmundigade en middag. Jag skulle gå på vid slutet av varmrätten och blev lite småskraj då jag såg att de glömt bort att flytta borden som de lovat. Detta innebar att jag hade ett dansgolv och en öppning precis rakt igenom lokalen och publiken uppdelade på höger och vänster sida.

Trots dessa förutsättningar så gick showen kanon. Gjorde 50 minuter med bara det jag hade i fickorna, och publiken verkar oerhört nöjda.

Tillbaka till hotellet vid midnatt. Nu ser jag fram att efter två dagars miniturné köra de 30 milen hem till familjen.

[videofyme id=”282722″ width=”420″ height=”223″]

Oktoberfest i Tranås

Oktoberfest i Tranås

Direkt efter reklamfilmsinspelningen i Stockholm satte jag mig i bilen för att köa de 26 milen ner till Tranås för kvällens föreställning.
Här var det 500 personer inom ett företag som säljer värmepumpar och liknande som konfererat under dagen och nu på kvällen skulle inmundiga gemensam middag med underhållning.
Annika Jankell var moderator på dagen och konferencier på kvällen. Jag och Charlotte Perelli skulle stå för underhållningen.

Suverän publik var det. Jag hade enormt roligt. Mest kanske för att detta var den första föreställningen jag gjort sedan maj där jag inte var tvungen att bedöva halsen och den smärtande nerven. Gissa om jag gjorde utlopp för innestående energi? Har Påven en lustig hatt?

Tillbaka dagen efter till hemmet i Östervåla. En nät tripp på 40 mil. Vila ett par timmar och sedan bil till Stockholm för galapremiär av musikalen Spamalot. Mer om detta i nästa bloggpost.

Här i alla fall ett litet klipp från Tranås när jag gjorde soundcheck.

Reklamfilmsinspelning

Reklamfilmsinspelning

Onsdagen började tidigt. För att undvika vakna allt för tidigt, köra bil långt och fastna i morgonrusningen så checkade jag in på Sjöfartshotellet kvällen innan.
På morgonen var det bara att rulla ner bilen till Clustret där reklamfilmsinspelningen för Postkodsmiljonären skulle ske.

Scenen var den att Postkodsmiljonärens programledare Rickard Sjöberg skulle ”trolla” inför en hänförd publik. Det handlade om att trolla fram ett guldkort till Postkodslotteriet samt en hel del pengar i form av tusenlappar (rekvisitapngar inlånade från SVT).
Mitt jobb var att göra ”handjobbet” så att det ser ut som om Rickard trollar. Verkligen en utmaning då jag först på plats får veta att Rickard bär vita handskar till sin vita frack. En hel del fick lösas på plats och med hjälp av de kameravinklar man bara kan få på tv.

Reklamfilmen kommer rullas ut om två veckor i TV4 så håll utkik.

[videofyme id=”282921″ width=”480″ height=”255″]

Bankfolk i Ystad

Bankfolk i Ystad


Torsdagen bjöd på ett flyg från Arlanda till Malmö just efter lunch. En taxiresa till Ystad, soundcheck och vila innan gig vid 22-tiden på kvällen.
Sådana här gig är roliga då det är en liten publik på 55 personer och i en liten lokal; en chambre separee av den stora restaurangen.

Härlig och lyssnande publik.

Fick detta trevliga SMS dagen efter från uppdragsgivaren:

Himla kul, tycker jag (givetvis).

Elfolk i Halmstad

Elfolk i Halmstad


I tisdags flög jag ner till Halmstad för en show för ett elgrossistföretag.
Platsen var Halmstad arena då det handlade om över 500 personer varav de flesta var män.

Fick ett uppdrag att ta upp den högsta chefen för det arrangerande företaget, då han nyligen fylltår. Kanonkul blev det och han bjöd verkligen på sig själv.

Ett litet klipp från min VMS-videoblogg från soundchecket.

Tältshow

Tältshow

Ibland är det som sagt glamour och ibland gör man en show på företagets ”bakgård” i ett partytält som ställts till förfogande. I går var ett av det senare tillfället.
Även om det är ett provisoriskt partytält blir det ofta oerhört bra stämning där i. Så var det i går också. Kanonbra publik som ville ha kul, äta gott och roa sig.

Nu ska jag vara ledig ett par dagar och det behöver min trilskandes hals som inte vill ge sig och – som grädde på moset – den härliga förkylning jag fått.

Snack med Magnus Betnér på Bandit

Snack med Magnus Betnér på Bandit

I måndags hade jag det stora nöjet att gästa min gamle vän Magnus Betnér som har en egen radioshow på Bandit Radio. Vi pratade om allt från showbusiness till skepticism och mycket där emellan.

Här kan du lyssna på avsnittet på webben och då få med all musik.

Annars kan man lyssna via iTunes och utan musik och då dyker jag upp efter 16 minuter.

Sista alternativet är att lyssna bara på min intervju här.

Lyssna här

Säsongens första föreställning

Säsongens första föreställning

Säsongens första föreställning var ett företagsgig i Lövångers Kyrkby, som är en konferensanläggning som ligger i Lövånger fem mil söder om Skellefteå.

Passade på att hälsa på min mor och mina systrar innan jag styrde hyrbilen ner mot Lövånger och soundcheck. Skönt band från Skellefteå hade tekniken. Boysen var trevliga också bakom scen så väntan på showstart var ingen direkt plåga.

Spelade in en liten grej för min VMS-videoblogg som jag bjuder på här också.

Kul show. Kul att starta upp igen nu när halsen fungerar. Också kul att få en stående ovation och bli inapplåderad.

Bra start på säsongen med andra ord.

Nu kör vi!

Grattis på 100-årsdagen, John Calvert! Min största inspiratör

Grattis på 100-årsdagen, John Calvert! Min största inspiratör

Jag har skrivit så mycket om min största inspiration, John Calvert, på min blogg under åren.

På bilden oval sitter jag med John Calvert på en nattklubb på Gran Canaria i slutet av 70-talet. HJan berättade redan då att han var bokad både på London Palladium och Broadway för en show då han fyller 100 år.

Ingen trodde han skulle bli så gammal, men den 5 augusti fyllde denne gentleman, som inspirerat mig så mycket, 100 år. Han är fortfarande aktiv och trollar så ofta han kan.

Hur kunde jag missa detta?Troligen för att jag var inställd att han fyllde i september. Attans att jag missade detta. Måste maila honom nu på stört.

Så här beskrivs John Calverts makalösa liv på Magic New Zealand

John Calvert: Magician of the Century

by Kim Mason

On August 5, John Calvert turned 100 years old. In the last few
years, he has semi-retired, cutting appearances down to small
performances, lectures and guest appearances for magic clubs and
conventions around the world. But his 80 years on tour make his
act twice as long as the second longest running act in magic and
the longest running stage act of any kind.

During his career he performed in every major theater in the
world, made some 40 movies during Hollywood’s golden age and
lived through exploits on land and sea that are the stuff of
legends. His vast career and adventures lead the nation’s largest
manufacturer of magic tricks and kits to recently bestow upon him
the title Magician of the Century.

For a long time after John Calvert started performing magic
tricks, he believed he was faking what real musicians could
really do. Today, the Bowling Green resident understands magic is
the art of illusion and 80 years of performance have taught him
that for success, even more important than the trick is the
connection to the audience.

Born Madren Elbern Calvert in New Trenton Indiana on August 5,
1911, Calvert attended his first magic performance at the age of
8 when his father took him to Cincinnati to see Howard Thurston.
Without ever having read a magic book, he began to create tricks,
the first, making an egg appear from under a boy’s coat for his
Sunday school class. By 18 he was on tour around Kentucky towns
with his assistant Gyp the Wonder Dog and had made his first
profit, $2.65.

Throughout the depression into the 1940’s his show grew as did
his notoriety through daredevil publicity stunts. Calvert told
Chris Britt, President of The John Calvert Society Of Young
Magicians in 1998, ”I had the heaviest show; I carried more props
than anybody else in America. I had the biggest, but not the best
show.

It wasn’t until I went out to California and I cut my show down
into a smaller show, got rid of a lot of worthless props. I was a
demonstrator of illusions, in other words if you didn’t like this
one, maybe you’ll like the next one. But when, I cut the show
down to where I had to go out and sell John Calvert and present
the illusions and entertain the audience, that’s when I became a
success.”

But even his slimmed down version was a large show. As it grew
and the tour expanded he changed his mode of transportation:
first traveling by car, then adding a trailer, then a truck, then
a semi-trailer truck. Soon he had moved to an airplane, then a
DC-3 and eventually a fleet of a dozen planes. Eventually he
would purchase a yacht from Henry Ford that was built for Ford’s
son Edsel.

Calvert sailed the 100 foot vessel to Hawaii, Japan, Singapore,
the Philippines and Australia. In the years since yachts remained
his favored mode of transport and by 1998 he had a ”pure triple
crew world cruising yacht with a cruising range of three thousand
miles” and claimed to have performed magic in every country with
a theater in the world except Russia.

His stage show opened with a fast routine of many tricks he calls
”variety magic” for about three minutes. This was followed by
shooting a woman out of a cannon into a space capsule and cutting
a man’s head off with a buzz saw. Calvert says he was the
originator of sawing off heads with a buzz saw. In the Hollywood
years, it was Danny Kaye’s head he sawed.

The comedian would come out dressed as Hitler and crew dressed as
marines would grab him and put him in the buzz saw, then put his
head in a sausage grinder producing German Wieners. Another
signature trick he says he originated is having his wife since
1982, Tammy, play an organ as they float above the stage and then
the audience. Tammy joined Calvert some fifty years ago in
Singapore and immediately joined the act, shortly afterward, the
two married.

But Tammy was not his first wife. His previous marriage began
when he played the Capitol Arts Theater. The ticket salesperson,
flattered by his attentions said ”Aren’t you going to kiss me?”
To which he replied ”Maybe you’ll get a chance someday!” He goes
on to explain that he’s ”only been sorry once ever since”, as in
Kentucky once you kiss a girl, you marry her. His daughter
continued to live in Bowling Green, and thus he chose it when he
was finally ready to settle down a bit.

In the forties Calvert got his big break in Hollywood as Clark
Gable’s hand double, performing sleight of hand movements Gable
was unable to learn for Honky Tonk. The film lead to a contract
with Columbia where he acted in and directed many films, most
notably playing the Falcon in three pictures. But he cites his
most memorable times during the period as when he directed Paul
Newman in his first film, starring opposite John Carradine in his
last film and all the good times co-hosting parties with his next
door neighbor, Errol Flynn.

Calvert’s biographer, William V. Rauscher refers to him as ”a
real life Indiana Jones” because of the dangers he has survived
in his travels. He’s survived hurricanes and attacks at sea and
also performed in Nashville the same evening he crash landed his
plane.

It is rumored that Calvert once proclaimed there wasn’t a port in
the world where he didn’t know someone at the dock when he pulled
in. Bowling Green is lucky that this amazing talent chose it as
the place to drop anchor.

The John Calvert Magic Club:

The John Calvert Magic Club was formed in 2010 by Calvert’s
friend Ricky Childress and a group of fellow performers from the
area who hope to someday become a charter club of the
International Brotherhood of Magicians.

Childress, who performs magic and clowns as Noodles says that the
club is open to related artists as well such as ventriloquists
and balloon animal sculptors. They currently meet the 4th Monday
each month at the First Christian Church 1106 State St. at 6:30
p.m. The current focus is on fellowship, but Childress hopes to
begin having teaching and showing sessions as well as speakers
once the club has been established.

Kim Mason

© Copyright 2011 Alan Watson

www.magicnewzealand.com

Påminnelsetack till Christer Nilsson på Sveriges Magi-ArkivFler gratulationsvideos så alla förstår vad Calvert betytt för magin:

Xxxxx

Årets fulaste kontor på Berns’ Salonger

Årets fulaste kontor på Berns’ Salonger

I måndags gjorde jag en show på Berns’ Salonger i Stockholm. Cirka 650 personer var inbjudna av Micael Bindefeld AB för att se prisutdelningen av årets fulaste kontor.

Jag skulle bara göra fem minuter helt i början av prisutdelningen. Kunden hade sett mitt buktaleri med masken på Anders Lundin från Allsång på Skansen och hade önskat detta med företagets VD.

Att bara göra fem minuter är extremt svårt, i synnerhet i början av en show, utan presentation och för en minglande publik. Jag gjorde 13 minuter och fick med hela Berns’. En fantastiskt bra publik och det var kul att göra giget.

Programledaren Adam Alsing stod i vingarna och såg min show. Han twittrade så vänligt följande efteråt:

 

Rustikt I Varberg

I går var jag i Varberg och gjorde en föreställning för Rusta, som hade konferens.

Flög ner mitt på dagen och hann med soundcheck tidigt så det var bara att softa på rummet tills det var dags.

En ganska ung publik som, vad jag förstod, inte riktigt kände varandra helt vilket gör att det blir lite ”softare” respons. Tog i alla fall upp en av cheferna i slutet och då kom skrattet i gång, även om chefen tyckte att hans ”kreativa humor” tillförde showen något. Oberäkneligt och jag vill ju nte att någon ska göra bort sig på scen. Vi ska skratta tillsammans, är tanken.
Blev en kul men svettig show (enormt varmt i den vackra spegelsalen).

Sitter nu dagen efter på Landvetter och väntar på mitt plan hem. Förundras över hur mannen framför mig kan ta in stora glasflaskor med brandfarligt innehåll genom säkerhetskontrollen, då mitt skärp viss kan anses vara farligt?
Ja, visst ja; mannen hade taxfreesprit som låg i ”förseglade plastpåsar”. Och då det handlar om business så är det ok att ta in glasflaskor som kan krossas och användas att skära med eller vätska som är högst brandfarligt. Berätta inte detta för terroristerna. Jag tror inte det känner till detta.

Ett spel för galleriet är det i stora mått anser jag…

35 länder på Vildmarkshotellet

20110402-015242.jpg

Efter jag träffat Tim Star fortsatte jag en kilometer till till Vildmarkshotellet. Ett internationellt företag med cirka 300 deltagare från 35 länder har haft konferens och avslutade dagen med middag och underhållning av mig. Självklart skulle showen framföras på engelska så att alla kunde hänga med.

Kanontrevlig publik. Jag tog upp en kille från Polen som var sannslöst galen vilket gjorde att kvinnan från England blev en stark kontrast. Vilka publikassistenter! Vilken suverän publik!

Satte mig nöjd i bilen och körde nortut mot Nyköping, där jag övernattade. Dagen efter skulle jag göra något som jag i många, många år sett fram emot: Att besöka Sveriges Magi-Arkiv.

Nordiska Mästerskapen 1982

När jag nämnde Lance Burton i förra posten så måste jag visa hur mycket han influerade mig och min duvakt. Klippet är från Normagi 1982 i Fagernes (ledsen för kvaliteten; den spelades in på en VHS och den har kopierats en hel del gånger. På den analoga tiden försämrades videokvalieteten för varje gång något kopierades).

Jag gör min duvakt som är inspirerad av Lance Burtons akt (dock är jag stolt över att jag inte gör en rakt av kopia som en svensk kollega till mig gjorde).
Just det här NM:et vann jag scenmagi och kort- och close up-tävlingen. Jag gjorde grand slam och blev Nordisk Mästare. Det var sista gången jag gjorde duvorna på ett NM. Året efter opererade jag ryggen och fann dessutom att jag framkallat en allergi mot burfåglar, vilket gjorde att jag fick börja om hela min tanke och göra den show jag gör i dag.

En sak till: i publiken sitter alltså i stort sett bara andra magiker. Kolleger brukar ofta vara ganska återhållsamma med applåder, men här lossnar det.

Betänk att redan då mixade jag min egna musik. Musiken spelades in via LP-skivor i vinyl till en rullbandspelare som kunde starta och stoppa och spela in vid rätt tillfälle. När detta var klart kopierades musiken över till en C-60 kassettband. När man tänker på tekniken i dag så undrar man hur man klarade allt detta på den tiden. Det som är busenkelt i dag var enormt komplicerat.

Allt gjorde jag själv. Tekniken för duvproduktionerna, lyktstolpen, koreografin, mask och tekniska lösningar.

Det var tider det.

TRICKS! På miniturné!

houdi-TRICKS_35x50-500

Efter fem utsålda föreställningar på Vasateatern i Stockholm hösten 2009 är jag nu glad att sätta min föreställning TRICKS! på en miniturné.

Följande datum och platser annonseras tills vidare:
4/2 Rockland Sala www.rockland.nu
17/3 Hyllan Uppsala www.starmarck.se
19/3 Hyllan Uppsala www.starmarck.se
25/3 Hyllan Uppsala www.starmarck.see
27/3 Hyllan Uppsala www.starmarck.se

Fler datum kanske tillkommer.

Mer om TRICKS! kan du läsa på www.trollerishow.se där även ovanstående affisch finns att ladda ner.

Såhär säger publiken om TRICKS!: