Ibland får man göra lite roliga uppdrag. Som detta:

Nästan 200 personer  - högsta cheferna från hela världen – för ett företag i färgbranschen samlades sista dagen i augusti på slottet Kulla Gunnarstorp utanför Helsingborg för konferens och temabuildingverksamhet.

De skulle förflyttas från nutid till vikingatid och ciceron var undertecknad iförd tidstypiska vikingakläder.

Det var en hel del text som skulle presenteras som skulle tajmas med ljudinspelningar med musik och kanonsmällar. Jag kom på en idé att ha mitt manus tillgängligt genom att vi satte fast manustexterna på en bräda. För att ”skojsa till det” lite satte vi ett äpple på baksidan så jag kunde säga ”- I will now read the story of Kulla Gunnarstorp for you and I will use my viking information board, or as we say: The viking iPad”.

Ja, det var roligare då jag sa det för de skrattade hejdlöst i alla fall.

På kvällen var det vikingafest i den ombyggda ladan. Det bjöds på mat i form av vildsvin och annat gott samt musik och gyckleri med bröderna Carlings samt eldshow och mycket annat.

En enormt rolig men uttröttande dag. Jag gick upp fem på morgonen för att ta första flyget till Helsingborg och sedan fylldes dagen med repetitioner och sedan genomförandet av hela eventet.
Föll huvudstupa i säng efter midnatt och somnade ovaggad.

Vaknade tidigare än vad jag tänkte då brandlarmet gick på Marina Plaza i Helsingborg. tack och lov falsklarm.

Dagen efter flög jag till Arlanda och åkte direkt in till ett lunchmöte med Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Intressant möte.
Jag fick förresten vår austronaut Christer Fuglesangs nya barnbok om rymden ”Rymdresan – Markus och Marianas äventyr med farbror Albert” som släpps den 11/9. Jättekul!

Ibland får man uppleva hur det var ”på den gamla goda tiden”.

Ett bussföretag i Västerbotten skulle fira 20-årsjubileum. Nöjesarrangör Martin Uddestrand fick jobbet att arrangera det hela och valde en dansloge i Gräsmyr mellan Umeå och Nordmaling och ett par mil in i landet. Ett klassiskt danshak som kvällen innan haft stor dans med dansbandet Date.

Nu var det underhållning med dans som gällde för en blandad publik från detta bussföretag.

Sådana här ställen är fascinerande och en verklig kulturskatt för Sverige som vi borde vara mer rädda om än vad vi är.

Showtime var tidigt. Redan 20.00 var det dags. En skön publik som klappade in mig till ett extranummer.

Kul!

Festgeneral Martin Uddestrand

Etiketter:Gräsmyr, John Houdi, Martin Uddestrand

Så var det dags för årets upplaga av golftävlingarna Nordea Tour.

Jag kommer vara artist på de flesta av dessa arrangemang med start i Göteborg i tisdags.

Flög ner på eftermiddagen och slöt upp med ljudtekniker Hasse på Scandic Crown för soundcheck.

Middagen började hyfsat sent med drink 19.30 följt av middag. Sådana här arrangemang har en förmåga att dra ut på tiden och detta var inget undantag. Man måste ha i bakhuvudet att de närvarande har spelat golf 18 hål under dagen (de första startade 08.00 på morgonen), lyssnat på föredrag av Joakim Häggman och sedan bytt om för middag. De är ganska tröta och slitna ganska tidigt.
Tur att jag har set time vid varmrättens slut innan de tappar all energi.

Eftersom jag åkte på samma tour för två år sedan försöker jag här göra fler annorlunda trick och rutiner som de få, som såg mig då, inte ska behöva känna igen. Det gör att jag avslutar med buktalarmasken i stället för det ”vanliga” buktalerirutinen med två personer till exempel.

Dagen efter flög jag hem på förmiddagen. På Landvetter får man en liten ego-kick när man möts av månadsmagasin med min nuna på i alla tidningsställ i avgångshallen.

Träffade på Babben Larsson vid kafeterian. Hon sa ”-Trolla då”. Jag sa ”Säg nåt kul”. Hon sa ”Jag är ledig”. Jag sa ”Jag är också ledig”. Ja, roligare än så blir det ibland inte när två komiker möts…

Babben har skrivit en bok. Det var den hon hade varit i Göteborg och pratat omn och haft en boksignering med. Den ska jag absolut köpa.

Min far älskade att vara först med det senaste inom teknik (något som verkar ha gått i arv till hans son). På 70-talet var vi först ”på gatan” med en både TV-spel, TV med fjärrkontroll och videobandspelare.

Den första videobandspelaren vi köpte var en 20-kilos kloss som hette VCR. Videobanden till den var stora och klumpiga och hade då som mest 60 minuters inspelningstid. De gick sönder hela tiden så man lärde sig hur man skruvade upp dem och lagade dem med tejp.

För mig var det ett fantastiskt hjälpmedel. Jag satt med fingret på REC-knapparna så fort et visades något trolleri på de två statliga kanalerna. Detta skedde tyvärr ganska sällan, men ibland dök en Mark Wilson ”Magic Circus” upp eller en tv-show med Doug Henning.
Kassetterna gick varma och jag spelade dem om och om igen.

Efter det kom Betamax, VHS (som i viss mån lever än i dag) och Video 2000 och dessa VCR-kassetters innehåll kopierades mellan systemen så gott det gick med alltid sämre kvalitet för varje generation. I det videokrig som följde gick det sämsta systemet, VHS, vinnande ur striden.

När jag nyligen var ute i mitt lager hittade jag två VCR-kassetter med inspelningar från mina första tv-program som gick ut ”riks”, som det hette på den tiden. Såhär var märkningen på den kassetten:

Tack och lov hade jag kopierat denna VCR-kassett till en Betamax-kassett så jag för några år sedan kunde digitalisera innehållet och lägga upp det på YouTube.
Så här blev resultatet. bemärk att detta klipp alltså är inspelat på en VCR-kassett, kopierad till en Betamax-kassett där den legat i över tjugo år innan den kunde digitaliseras.

Tror inte mina barnbarn kommer att ens veta vad VCR var. Tror inte ens att de kommer ha ett hum om vad en DVD är för något, då det mesta kommer ligga på servrar i framtiden förmodligen.

Men som tidsdokument är det kul att ha kvar dessa kassetter.

I mitt lager har jag en flyttlåda som är märkt ”Johns Tidskapsel”. Där lägger jag sådana här ”artefakter” för att mina barn och barnbarn ska kunna titta igenom dem när jag är borta.
Förmodligen kommer de bara att titta ner i lådan och sedan stänga den och kasta det eftersom de kommer klassa det som skräp, men det är en vacker tanke.

Men tack vare YouTube kanske det där videoklippet med mig ”går viral” så mina barnbarnsbarn kanske kan se sin förfader flina i en glittrig frack till tidstypisk fransk synthmusik…

Gamla synder från 1993 och tv-programmet ”Magiskt”, som sändes i TV 4. Hans Crispin var programledare.
Tyckte då att det var kul att visa upp detta tricket eftersom det är oerhört tekniskt svårt att göra live och under press (även om det var inspelat).

Artikel i majupplagan av Kick Off - John Houdi har underhållit och överraskat svenskarna i drygt två decennier.

Igår gjorde jag ett gig för en bank på Krägga Herrgård i Bålsta. Ca 100 personer, vilket är en favoritstorlek av publik.
Gick på ganska sent. En bra stund efter tio och då hade de ändå just avslutat varmrätten. Klippet ovan visar min tekniker Hasse leka med sin iPhone i väntan på att jag ska gå på i det ”vackra” green-room som köket i annexet utgjorde.
Showbizglamour, som vanligt…

Härlig och glad publik och det piskades upp en bra stämning.

Hemma vid 01-tiden på natten.

När jag gick ut grundskolan med högst mediokra betyg i slutet av 70-talet var det nog ingen (inte ens jag) som skulle tro att jag trettio år senare står och föreläser på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Inbjuden av föreningen Vetenskap och Folkbildning föreläste jag om skepticism och visade prov på trolleriknep som jag använder för att roa och trolleriknep som används för att lura folk att tro att paranormala fenomen existerar.

Ett hundratal åhörare hade trotsat isvindarna och bänkade sig i en och en halv timme för att lyssna på mitt dravel. Storartat av dem och jag tackar alla som kom av hela mitt hjärta.

Det roligaste var att efter 45 minuter reser sig en ung kvinna upp och smyger ut. Eftersom dörren är precis bredvid där jag står kan man inte undgå att säga något. Då visade det sig att hon var från Italien och hade inte ett hum om vad jag sa. Ändå stannade hon 45 minuter.
Storartat.

Som tack fick jag en t-shirt från VoF med texten ”Jag är skeptisk”.

Faktiskt likadan t-shirt Christer Fuglesang hade på sig på ISS senast det begav sig:

Måste säga att det var enormt roligt att föreläsa om skepticism och min syn på trolleri och charlataner. Hör av er om någon är intresserad av att se föredraget.
Have speach. Willing to travel.

I måndags: Globen i Stockholm och över 7000 personer.
I går: Clarion hotell i Stockholm och ett företagsevent för ett sextiotal partners till ett företag inom telefonindustrin.

Kontrasterna är stora i showbranschen… och jag älskar det.

Min tekniker, Hasse, hade laddat ner Hipstamatic till sin iPhone så han knäppte några ”hipsta-bilder” på mig just innan showen.