Jag bombade… Men överlevde Skövde

Jag bombade… Men överlevde Skövde

Jag är med i en bok som heter Jag Bombade, kompilerad av komikern Aron Flam.
Hela 55 komiker deltar och berättar sina värsta upplevelser som turnerande komiker.
Jag berättar om en mardrömskväll på Stadshotellet i Skövde i mitten av 90-talet.
Läs min historia på sidan 113 när du skaffat boken. Skriver också en Wahlbeck-story (det enda media hakade på) på sidan 129

På tal om böcker… Har också skrivit förord till en essä av min vän Samuel Varg Thunbergs bok ”Ulvar i fårakläder – en kort introduktion till falsk helbrägdagörelse” som du gratis kan hämta som PDF här.

Lasse Eriksson

Får aldrig träffa vännen Lasse mer. Vilket tomrum.
Har stått otaliga gånger på scen med honom på Norra Brunn och på olika turnéer genom åren. Sist härom året i Uppsala på en välgörenhetstillställning…

Tyvärr var det povert med Lasse Eriksson-klipp på internet då han kör stand-up, men det här klippet från hans föredrag ger en bra bild av vilken värme hans humor hade.

Vila i frid, Lasse.

Rolig komiker

Kristoffer Appelquist är en rolig jäkel.

Han tycker till exempel att trollkarlar som inte trollar är bättre än trollkarlar som trollar.

Jag är böjd att hålla med honom…

Däremot gillar jag komiker som är roliga.

Komiker som inte är roliga är oroliga.

Trollkarlar som inte trollar är bara fånigt.

Tyvärr är ofta trollkarlar som trollar också fäningt.

Som Steve Martin sa:

”If you desperatly want to be in showbuziness and don’t have any talent, you can always be a magician”

Victor Borge

Victor Borge, den danske komikern och pianisten, tillhör en av mina hjältar.
Jag hade turen att se honom två gånger då han var i Sverige. En makalös man med en fantastisk komisk timing.

Läste en artikel om honom i SAS tidning på flyget ner till Bryssel. Jag kommer inte ihåg att han sa följande exakt så, men jag kommer ihåg att han sa något liknande. Det som citeras i artikeln är bland det vackraste, varmaste och ödmjukaste en artist har sagt som avslutning på sin föreställning:

”I would like to thank my parents for making this evening possible, and I would like to thank my children for making it necessary.
I would like to thank all of you for making it so pleasant. When once in a while, a handkerchief comes out to wipe away tears from laughter, that is my reward… the rest goes to the government.
Remember that a smile is the shortest distance between two people. When you say good-bye to something you love, a little of yourself dies. So I won’t say goodbye to you. I’ll just say, ‘until next time’.”