Terrassgig för Kronprinsessans bröllop

Som rojalist hade jag tänkt följa Kronprinsessans bröllop, men såg att jag hade en show att göra samma dag, precis under bröllopet.

Attans!

Tills jag förstod att banken, som jag skulle jobba för, hade ett jätteparty som handlade om… Kronprinsessans bröllop.

Här fick man chansen att från första parkett övervaka hela spektaklet. Terrassen banken förfogar över ligger vid Grand Hotell och har en bedårande utsikt över det Kungliga Slottet. Ett stort partytält hade satts upp och där fanns fem stora platt-tv som visade direktsändningen från bröllopet. Dessutom kom en dam från hovet dit och berättade några anekdoter och vad vi ska vara med om.

Hade bara velat stanna där och njuta, men jag var ju där för att underhålla. Tufft att försöka konkurrera med ett av Sveriges största nyhetshändelse, men skam den som ger sig.

Efter att Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel passerat under oss i sin kortege samlade jag ihop alla för att göra min show. Hade exat 25 minuter på mig att göra showen innan brudparet skulle siktas på sin slup och angöra bryggan samtidigt som 18 JAS-plan dundrar in över Stockholm. Lina Engström, som tidigare jobbat för mitt management såg mig på terrassen från gatan och tog nedanstående bild då jag inväntade kortegen så jag kunde gå upp på scen med telefon och kikare i handen.

Det blev si och så med folk i slutat av showen då de stressade ville ta plats vid terrassens mur för att se båten anlända. Jag förstår dem. Jag avslutade och ställde mig och blickade ut över Kungliga Slottet och alla dessa vackra svenska flaggor som vajade.

En stor dag för Sverige, som jag var glad att uppleva så tätt inpå… Trots att jag jobbade.

Ingen huvudvärk i morgon

I dag är det Nobeldagen och jag är, hör och häpna, inte inbjuden.
Är alltså inte smart nog att få baksmälla i morgon av champagne, konjak och tryffelinkokta sparrisar.

Läste i dagens DN att på Nobelfesten har de kungliga samma regel som mig:

Det är nämligen så att jag i kontraktet med Varieté Royale fått in en passus: ”John Houdi dansar inte”.

Detta för att inte koreografen ska få hjärtsnörp av förtvivlan och publiken skratta sig fördärvat.

Jag försökte dansa en gång på scen. Eller i alla fall ta några steg vid rätt tillfälle.

Det var på Stjärnklart 2004 och jag skulle ”efter tre åttor” (en hemlig kod som dansare har för att dansa vid rätt tillfälle som jag aldrig fattat) göra kanske fem steg runt en proffsdansare. Detta skulle ske samtidigt som alla andra i ensemblen gjorde samma sak.

Jag var den enda som ALDRIG klarade att göra rätt.

Så nu står det i mina kontrakt ”John Houdi dansar inte”.