Show på skärgårdsbåtar

I onsdags och fredags jobbade jag för samma företag fast på två olika skärgårdsbåtar.

Första kvällen, onsdag, så var det ett bra men blåsigt väder. Båten heter M/S Stockholm och är en av de bättre skärgårdsbåtarna att göra en show på eftersom matsalen är stor och det finns en naturlig scen.
Här var det folk från hela Sverige som träffats. Ett glatt gäng som var kul att jobba för. Testade lite nytt textmaterial och en rutin som förmodligen kommer vara med i höstens föreställning TRICKS på Vasatetatern. Det funkade bättre än vad jag trodde. Har bara kört rutinen en gång tidigare men nu har jag hittat på ett nytt slut som då, naturligtvis, testades första gången.

På fredagen var det bara 20 personer som skulle underhållas.Fantastiskt fint väder vilket ger extra konkurens när man kryssar i skärgården.  
Samma företag men dessa personer kom från företag från hela världen. Nu var det en mindre båt som användes som heter M/S Enköping.

ms-enkoping

Det här fartyget är ett av de äldsta passagerarfartygen som finns. Vacker och med fantastiska trädetaljer. Däremot är det lågt i tak.

Eftersom det handlar om bara 20 personer blir det en intimare show. Trots det har jag lärt mig av erfarenhet att ha ett ljudstöd. Att använda mikrofon på stativ (som jag alltid gör annars) så valde jag denna gång en mygga för att få lite extra ”stöd” i min röst. Motorbuller och publikens skratt och reaktioner gör ofta att även om man har, som jag, en kraftfull röst så hörs det inte alltid.

Nåväl, vi plockade upp Steffo Törnquist vid slottet och han körde en test av snapsar med de församlade. Han hoppade av i Nacka med en varningens ord av en fransman ombord som hade betett sig… franskt (något som Stefo direkt efteråt skrev om på Twitter).

Näväl, vid efterrättens slut kom alla ner till salongen nedanför där jag skulle hålla hov. Vi hade satt upp stolar i teatersittning så alla kunde se och höra bra. 

Nu blev det en intim show i stället. Jag kunde t om med göra ”sedelväxlingstricket” som jag jobbade fram tillsammans med Joe Labero på 80-talet. Eftersom Joe numera gör sådan succé med ”vårt” trick låter jag honom köra det i sin show och jag gör det aldrig inför svensk publik.
På utländsk publik som inte hört talas om Labero kan jag då och då göra det. 

Fransmannen kom fram till mig efter showen. Tittade på mig och sedan gjorde han en typisk trollkarlsgest. Jag antar att det innebar att han gillade mig.
Meddelade detta till Steffo på vägen hem.

Tillbaka…

Efter att ha nästan uppslukats av Varieté Royale och sex föreställningar på stor scen med bra ljud och ljus var man i går tillbaka till ”rullande bandet”; En företagsfest för 150 personer på en liten scen, min egna backdrop och Boa vid ljud och ljus.

Denna gång skedde showen på ett hotell i Solna Centrum och företaget var ett finansbolag.

Förutom show skulle jag agera konferencier vid en prisutdelning.

Vad kul det var och vilka trevliga reaktioner jag fick efter showen då jag stod kvar ett tag (vilket jag sällan gör) när jag pratade med arrangören.

Hemma relativt tidigt för att packa det sista. I morgon flyger jag ner till Malmö och två föreställningar med Varieté Royale.

Ska bli kul i synnerhet då Labero kör sin show på Amiralen. Vi ska ses efter showen i kväll och i morgon. Till vår show i morgon kommer också magilegenden Carlo Tornedo.

Nicole Imperia

I går åkte hela familjen in till Stockholm för att bevista ett barndop.

Det visade sig bli ett av de mest annorlunda och trevligaste barndop jag varit på.
Fattas bara annat när det var min gamle vän Joe Labero och hans Anna Vinterfalls lilla dotter Nicole som skulle döpas. 

Bara platsen, Teaterskeppet, var ett bra val. 
Alla tog först ett glas bubbel i baren för att sedan gå ner till teatersalongen där en präst förrättade dopet på ett kul och underhållande sätt.

Självklart kunde faddern inte hålla sig från att säga ”vatten från Indien” till allas skratt när vattnet hälldes upp i den lilla dopfunten av kristall. Att sedan Nicole var mer intresserad av prästens näsa än av dopet gjorde att det blev stor underhållning.

Efter detta la teaterskeppet ut i det strålande höstvädret och kryssade runt i den vackra stockholmska skärgården samtidigt som vi alla satte oss till bords för en trevlig måltid och vännen Eddie Olivas underhållande sång.

Det var kul att träffa så många gemensamma vänner.
Träffade på Jonas Rydin och hans Camilla (Jonas jobbade ihop med mig som producent under slutet av 90-talet). Träffade på Laberos mamma Eivor som fick ta hand om två trolleritokiga tonåringar när jag i slutet av 70-talet besökte familjen Johansson (Labero hette så i efternamn tidigare) på Droskvägen i Alvesta ett flertal gånger.
Laberos brorsa var kul att träffa igen. Och Janne, som jag lärde känna via Labero i början av 80-talet och hade en hel del kul ihop med. 

Blev avundsjuk på Ulf Ekberg då han berättade att han skulle åka till Criss Angels jättepremiär av sin show ”Belive” i Las Vegas vid halloween… Ulf har en sällsynt förmåga att ”nästla sig in” överallt och vara med på allt.

Roligast var att träffa Carlo Tornedo igen. Carlo har betytt en hel del för Labero och även för mig. Han var en av de största magikerna i världen på 40 och 50-talet och blev sedan en framgångsrik agent och promotor.

 

Jag och legenden Carlo Tornedo
Jag och legenden Carlo Tornedo

 När vi gick fick alla Laberos självbiografi som snart finns ute i bokhandeln. Ska bli kul att läsa. Vi har ju kamperat ihop en hel del under åren så mycket känner jag garanterat igen.

En mycket trevlig, annorlunda och skön dag.

Biografi

Inte min biografi, utan Laberos biografi.
Numera ska man visst skriva sina biografier i 40-årsåldern. Kanske ingen dum idé för då kommer man kanske ihåg det mesta.
Boken om Labero ska komma ut i höst lagom till bokmässan.

Den skrivs av samme man som skrev Robert Wells biografi, Jan-Owe Wikström.

Eftersom jag och ”Labbe” känt varandra sedan urminnes tider så har jag dels suttit i långa telefonintervjuer med Jan-Owe om mina och ”labbes” äventyr tillsammans samt letat igenom en hel del gamla bilder jag haft liggande här.
Att bläddra bland dessa gamla bilder (på den tiden då bilderna bara fanns på papper och inte digitalt) var oerhört roligt.  

Jag satt en stund i dag och scannade och mailade iväg en bunt till Jan-Owe.
Man blir lite nostalgisk när man ser bilder från 70- och 80-tal.

Om intresse finns kanske jag lägger upp en bild eller två av de jag hittat.