Galapremiär av Monty Pythons Spamalot

Galapremiär av Monty Pythons Spamalot

Jag och min fru Jeanette på röda mattan

Stor galapremiär av Monty Pythons Spamalot på Oscarsteatern i Stockholm i går.

Alla var där, kan man lätt säga. Till och med Monty Pythons Eric Idle förärade premiären med sin närvaro vilket fick mig att få gåshud som den fan av Monty Python jag är.

Hur var då Spamalot? Ja, om man säger att den som rollbesatt musikalen har hittat rätta skådespelare till 100%. Kim Sulocki är makalös och stjäl nästan alla scener han är med i. Dorsin kan med bara en blick lyfta fram humorn i allt han gör. Adde Malmberg ser nästan ut som Cleese och är fenomenal (förutom att han översatt hela pjäsen från engelska på ett synnerligen genialt sätt), Glans är ju som klippt och skuren som Sir Robin, Mattias Linderoth en lysande prins Herbert, etc, etc.
Lekfullhet och energi. man ser att skådespelarna verkligen har kul och att de alla är fans av Monty Python och behandlar pjäsen hela med all respekt.

Eftersom jag själv anser att den bästa filmen Pythongänget gjort är just ”Monty Pythons Galna Värld” (Monthy Python and the holy grail) från 1975 blir man bara glad över att manuset och iscensättningen är så nära filmen och det har man att tacka Adde Malmberg och Hugo Carlsson som gjort översättningen.

Se exempel här med ”the tale of Sir Robin” från filmen:

Och se här sekvensen med Johan Glans som sir Robin:

Avslutet var ju också storslaget då Eric Idle kommer in till ensemblen i sitt applådtack och sjunger med i ”Always look on the bright side of life”. Jag nästan började gråta av nostalgiska ”fan boy”-vibbar.

Den LYSANDE Kim Sulocki framför här just ”Always look on the bright side of life”:

Kontentan: Om du bara ska gå och se EN musikal i Stockholm och vill skratta hejdlöst i år så är valet glasklart SPAMALOT!

Monty Python

Har alltid gillat Monty Python.

Men ett speciellt minne jag har med dem är inte alls ett av deras program eller filmer. Det har med en intervju de gjorde 1998 i Aspen när de alla samlades under en humorfestival.
Jag glömmer aldrig öppningen när alla i Pythons kommer in och får frågan hur de träffades. Se klippet ovan så förstår du vad jag menar. Här handlar det om genialisk humor.

Trots att medlemmen Graham Chapman gick bort 1989 fanns han med (?) i form av hans aska i en urna.
En av de mest fantastiska komiska effekter jag sett sker mitt i en utläggning av John Cleese. Terry Gilliam gör ett ”misstag” som är så hysteriskt roligt att jag aldrig glömmer det. Ett komiskt mästerverk och så Python.
Tyvärr kan man inte bädda in just det klippet men titta i slutet av följande klipp på YouTube så får du se vad jag menar. På denna playlist kan du se hela Robert Kline-intervjun med Pythons.

På tal om Graham Chapmans död.
Tror aldrig någon haft en sådan här fantastisk begravning som du kan se på klippet nedan. Så här önskar man att sin egen begravning skulle bli. Rolig med respekt och samtidigt med ett sådant hjärta: