Äventyrskontoret

Showen i går på Äventyrskontoret i Nacka gick kanon.

Som vanligt drog jag över tiden med kanske 10 minuter.

Inte så bra men publiken verkade ha gillat det.

När jag kom upp efter gigg satt demonmanagern Staffan Jordansson med Pernilla Wahlgren och väntade. Staffan är en jäkla bra manager som följer med sina artister på gigg hela tiden och Pernilla är ju en go tjej (förutom att hon är förbannat proffsig). 


Sa adjö till alla och satte mig i bilen och körde hem.

Ledig helg nu. Hade varit kul att åka ner till en magikongress som just pågår i Lund men jag prioriterar att åka in till Uppsala och se Wall-E med Denise i stället.

Just nu i Nacka…

Sitter i denna glamourösa loge på Äventyrskontoret i Nacka.

Delar logen med de trevliga snubbarna i Men’s Room som just nu står på scen och underhåller publiken.
Vad som är bra med Äventyrskontoret är att logen ligger en trappa upp och man har en möjlighet att kika ut på publiken.

Så här såg det ut nyss.

Ska gå på ca 20:45.

Sedan hem och för en ledig helg

Motorcykelpublik

Jobbade i går kväll för ett stort och känt motorcykelföretag (Suzuki) och deras återförsäljare från hela landet. De hade haft ett väldigt fullspäckat program under dagen som – förutom sedvanlig konferens – hade innefattat båtrace med rib-båtar.
Det var alltså en ganska utpumpad publik som jag och tjejerna i Three D skulle underhålla i Grottan på Äventyrskontoret i Nacka.
Innan på dagen hade också min gode vän Lars-Peter Loeld gjort sin mentalistshow ”Mindgames” för dem.

Denna lokal måhända är ganska ”ball” men för show är den en katastrof. Lokalen gör att placering av scen sker på kortsida (för där finns trossen med ljuset) vilket innebär att 65 personer (som det var i dag) sprids ut från scenen och ca 25 meter bak i lokalen.
Det är nästan omöjligt att få kontakt med publiken och det blir inte bättre av att ljuset sitter högt i trossen och nära. Man går ut och in ur ljuset hela tiden vilket gör att man hela tiden måste parera för att synas.

Nåväl, men försöker spela ut hela sitt register och får skratt, men man ser att de flesta är helt slut och har svårt att hålla ögonen öppna.
När jag lämnar lokalen avslutar Three D med ”Disco Inferno” och ”We are family” och publiken ställer sig motvilligt upp på anmodan….
De orkar bara inte trots draget.

Hoppas ändå att de var nöjda med kvällen.

Själv sitter man och tänker under bilfärden hem på hur oerhört lätt det är när man gör en show där folk betalat biljetter för att se den.
Man är inte en ”hemlig gäst” som plötsligt poppar upp på scen som en gubben i lådan som på de här företagseventen, utan folk vet redan från början vad de kommer att se och är direkt med från början.

Börjar sakna detta med att jobba med nyanser i showen…

De där små nyanserna som är omöjliga att göra på företagseventfester där det oftast handlar om energi.