Glossopharyngeus…. Prova säga det namnet igen: Glossopharyngeus!
Det är en liten del av kranialnerven som är en ”tung- och svalgnerv (om jag förstått det hela rätt) som sitter…tja, där du kan se det fetstilta i den lilla bilden ovan.

Ni som följer min blogg har läst att jag haft enorma smärtor i halsen i över ett halvår (och då och då under de senaste åren). Så till den milda grad att jag var tvungen ställa in två föreställningar i somras och var tvungen att spreja bedövningssprej som läkare använder vid mindre operationer för att klara flera av höstens föreställningar. Det gjorde så förbaskat ont att jag förvandlades till Elvis i ansiktsuttrycket när smärtorna dundrade på (och det gjorde de ofta).

För er som till äventyrs är intresserad av att veta mer (några har frågat. Tack för omtanken) så kommer här the story. Jag vill inte på något Marcus Birroskt sätt tycka synd om mig på något sätt men det är ganska intressant vad kroppen kan fabricera och få en nästan två meter bjässe som jag att knäa:

INGEN läkare hade en aning om vad det var. Jag gick till flera halsläkare, allmänläkare, halsspecialister. Jag gjorde allt jag kunde. Pinade mig igenom magnetröntgen, gick till sjukgymnast, köpte värmedyna, kylklabbar, mitella etc. Ingen visste vad det var förrän någon trodde att det kunde vara en ”nerv som spökade”.

Fick, via kontakter och lite genvägar, tag i en expert i neurologi. När jag började berätta vad som sker med dessa enorma smärtor i halsen som gör att jag knappt kan stå upp sa han bara ”- Jag vet vad det är, fortsätt”.

När jag pratat klart frågade han mig”- Har du haft njur- eller gallsten?”.
Nej, det hade jag inte.
Han fortsatte; ”- Ja de som har det du har och som har haft njur- och gallsten säger att njur- och gallstens smärtor är ingenting mot de som du upplever.”

Aj, fasen. Det förklarade en hel del varför jag inte klarade av att hålla emot smärtorna… Djävulusiska smärtor som triggades bara genom att jag rörde tungan eller vred huvudet en aning när det var som värst. Som gjorde att jag knappt kunde dricka, äta eller sova när det var som värst.
Dessutom fungerar inte smärtstillande tabletter på nervsmärtor.  Neurologen förstod faktiskt inte hur jag klarat att genomföra shower med dessa smärtor då han hade erfarenhet av att en person som tagit livet av sig för att det gjorde så ont. Antar att jag är tjurig och lever efter ”the show must go on”. Han skrattade då jag berättade att jag gömde bedövningssprejen i min väska på scen och sprejade nerven under showen när jag tog upp någon på scen.

Ingen vet exat vad som orsakar dessa djävulska smärtor men man tror att det är så att på ålderns höst (detta drabbar oftast män som just passerat 40-strecket) klämms nerven åt kanske via något blodkärl eller liknande. Ingenting sker i halsen men NERVEN signalerar till hjärnana att den utsätts för en makalös smärta.En idiot till nerv med fantomsmärtor.

That’s the grej…. En liten nervjäkel kan få en stor bjässe som jag att knäa… och knäa ordentligt.

Just nu är jag under behandling och den senaste veckan har jag inte känt av det minsta litet ”hugg” från denna nerv. Kanske därför de senaste showerna har varit så förbaskat bra och jag har haft sådan energi.

Inte undra på när man fått höra vad det hela var.

The End (får jag verkligen hoppas)