Premiären på komikerfestivalen i går på Nora Brunn Comedy var kul.
För det första var det garanterat att publiken fick valuta för sina pengar (det var fri entré) dessutom fick de se en bra bunt komiker som levererade.
Johan Rheborg ägde verkligen och gick på som en ångvält.
Zoran Ismail tittade in, blev sugen och gick upp och körde lite till publikens stora uppskattning.
Att vara med i tv och redan vara etablerad ser man gör att ingångarna blir lite enklare för de ovanstående komikerna. De behöver inte, som vi övriga, etablera vem de är innan de sätter igång utan kan direkt gå på sitt material.
Sedan gäller det att leverera och det gjorde både Johan och Zoran.
Jag körde sist, vilket är bra och dåligt: Det som är bra är att jag inte behövde känna att jag måste hålla tiden slaviskt.
Nackdelarna är desto fler: Publiken har skrattat av sig och de andra komikerna har sugit musten ur dem och de sitter och flämtar efter andan (det var väl 40 grader varmt på Norra Brunn och med en luftfuktighet på 110 %).
Är man sist måste man också oftast strunta i egna förberedelser och lyssna på de andra så att man inte gör material som är liknande eller korsar en annan komiker.
I mitt fall så gjorde komikern före mig en liknande rutin som jag har som start på min show så jag fick i sista stund kasta om vad jag skulle säga.
Toppade med buktaleriet med två personer och det blev ett jäkla tryck i lokalen.
Glad blev jag när jag kom hem och fick läsa vad Rheborg skrev på min blogg i natt. Dessa kommentarer gjorde mig nästan tårögd.
Detsamma med en annan kille som var där i går och skrev på min blogg.
En tredje person skickade mig en egenhändigt ihopsnickrad dramaturgikurva för hur han, personligen, upplevde de olika ståupparnas föreställning i går.
Kolla in Rheborgs kurva… Snacka om jämn med fina toppar rakt igenom.
Min kurva var inte illa den heller. Notera att jag måste etablera mig för publiken eftersom många i publiken inte vet vem jag är och är avvaktande när jag kliver in och ser ut som Bigfot och säger att jag ska ”trolla”…
Fasen… Man kanske skulle jobba med att stå på scen….? ;-)
Nåväl. I morgon ska jag flyga ner till Skåne för ett eftermiddagsgigg och då är räkneverket nollställt igen.
Man kan, som artist, aldrig ha gamla succéer i bagaget eftersom dessa inte gäller på nästa gig.
Räkneverket är nollställt!