Galapremiär av Monty Pythons Spamalot

Galapremiär av Monty Pythons Spamalot

Jag och min fru Jeanette på röda mattan

Stor galapremiär av Monty Pythons Spamalot på Oscarsteatern i Stockholm i går.

Alla var där, kan man lätt säga. Till och med Monty Pythons Eric Idle förärade premiären med sin närvaro vilket fick mig att få gåshud som den fan av Monty Python jag är.

Hur var då Spamalot? Ja, om man säger att den som rollbesatt musikalen har hittat rätta skådespelare till 100%. Kim Sulocki är makalös och stjäl nästan alla scener han är med i. Dorsin kan med bara en blick lyfta fram humorn i allt han gör. Adde Malmberg ser nästan ut som Cleese och är fenomenal (förutom att han översatt hela pjäsen från engelska på ett synnerligen genialt sätt), Glans är ju som klippt och skuren som Sir Robin, Mattias Linderoth en lysande prins Herbert, etc, etc.
Lekfullhet och energi. man ser att skådespelarna verkligen har kul och att de alla är fans av Monty Python och behandlar pjäsen hela med all respekt.

Eftersom jag själv anser att den bästa filmen Pythongänget gjort är just ”Monty Pythons Galna Värld” (Monthy Python and the holy grail) från 1975 blir man bara glad över att manuset och iscensättningen är så nära filmen och det har man att tacka Adde Malmberg och Hugo Carlsson som gjort översättningen.

Se exempel här med ”the tale of Sir Robin” från filmen:

Och se här sekvensen med Johan Glans som sir Robin:

Avslutet var ju också storslaget då Eric Idle kommer in till ensemblen i sitt applådtack och sjunger med i ”Always look on the bright side of life”. Jag nästan började gråta av nostalgiska ”fan boy”-vibbar.

Den LYSANDE Kim Sulocki framför här just ”Always look on the bright side of life”:

Kontentan: Om du bara ska gå och se EN musikal i Stockholm och vill skratta hejdlöst i år så är valet glasklart SPAMALOT!

Singin’ in The Rain

God damn vad bra Singin’ In the Rain på Oscars var!

Det var som att uppleva filmen live med regn och allt.
Johan Rheborg är fantastisk.
Maria Lundkvist enastående.
Kalle Dyall makalös.
Och Rennie Mirro är fantastisk och suverän och superduper och kanon och enastående. Tänka sig att för exakt tio år sedan var han en av de suveräna dansarna i den show jag var ”stjärna” i på Berns’ Salonger (”A Magic Night med mig och Bob Arno) och nu är han stjärna själv i denna uppsättning. Det är han väl värd efter alla år av slit.
Ja, alla är verkligen otroligt bra i denna uppsättning. Väl värd att se.

Avslutade fredagen med en sen supé på Teatergrillen där Anders Timell trackade mig för att jag är i Lycksele och jobbar när hans bror fyller 50 år…

En underbar fredag i ledighetens tecken. På lördag är man tillbaka på det ”löpande bandet” igen.