Tisdag och två shower

Tisdag och två shower

Inte alla dagar man gör två shower. I synnerhet inte på en tisdag.

Första showen ute i Åkersberga för bara 40 personer som firade ett byggprojekt.
Kul att göra show för så få som dessa 40 personer. Blir lite varianter från min show TRICKS! som man kan visa upp.
Kul!

IMG_5060

Direkt vid showslut lämnar jag mina tekniker Boa och Hasse och tar mig in till nattklubben Amabassadeur på Kungsgatan i Stockholm.
Här väntar också en liten publik på sisådär 50 personer. Det är VIP-kunder till Philip Morris och jag agerar konferencier och prisutdelare och gör kortare showinslag.
Helkul!

IMG_5062

”Snus-fest”

I går jobbade jag för det multinationella företaget Phillip Morris som introducerade ett nytt snus vid namn 1847.
Europachefen var influgen från Holland plus Philip Morris-anställda från de övriga nordiska länderna och lite var stans från Europa.

Platsen var grottan precis bredvid Clustret på Söder Mälarstrand i Stockholm. En skönt ”ruff” lokal. 

Logen var lite speciell måste jag säga. Den var i det ruffaste laget så jag satt utanför i loungen en trappa upp. Där hade jag utsikt över publiken:

Logen delade jag med The husbands som består av en samling sköna snubbar med Lasse Lindbom i spetsen. Är det rock n’ roll som gäller så ser det ut såhär i logen:

En back öl och tre Ramlösa. Ramlösan var min beställning.

Showen gick kanon. Eftersom det var mest svenskar i publiken gjordes det mesta på svenska men även på engelska samt det lilla norska, tyska, danska, franska, finländska jag kan.

Jag blev inropad två gånger dessutom så det var roligt som attan.

Mest glad var jag att halsen fungerade. Fick ett återfall och svåra stickningar innan show igen. Ska nu till en halsspecialist nästa vecka som ska kolla upp det hela.

Lämnade stället samtidigt som The Husbands äntrade scenen.

Jäklar vilket bra band det är. Vilka musiker. Hade det inte varit för att jag hade en bit att köra hade jag stannat och lyssnat.

Åker hem i den underbara sommarnatten. Det är så vackert nu.

När jag svänger av vid Månkarbo vid halv ett-tiden ser jag en rävfamilj vid vägkanten. Lite senare en kaninfamilj. När jag är hemma stannar jag upp och tittar upp på stjärnorna som lyser trots att himlen inte är helt svart.
Vad det är vackert!

Jag säger som Bob Dylan: ”It frightens me the awful truth, of how sweet life can be”