Lång helg och en hel del jobbande och kul saker som skedde.
Laberos tältturné
Började på fredagen då jag åkte upp till Sandviken för att hälsa på min vän Labero på hans tältturné. När jag kom dit var inte Joe där ännu men Laberos producent Martin Heiling i Laberos crew visade runt mig i tältet.
Det jag alltid fascineras av på större produktioner är logistiken och allt som sker bakom scen. Tält är faktiskt ganska läckert att jobba i. Kolla bara vilken skön överblick man har från scen över publiken med strålkastarna i ögonen.
När väl Joe kom med australiensaren så lämnade han över honom till mig. Jag gick runt med honom backstage och runt tältet och låtsades vara en av Laberos anställda.
Lite roligt att det blir så. Minns 2001 då jag var Joe Laberos security för att komma in i KISS green room efter konsert… Under åren har jag varit Joes ”security” vid många tillfällen då vi varit utomlands. Kanske beror det på att jag är ett och ett halvt huvud längre än Joe.
Hursom så finner jag mig stå och hårdsälja produkten Joe labero för en australiensare innan Laberos show.
Hann bara se början på showen innan jag var tvungen åka hem igen. Skulle upp i ottan på lördagen för…
Premiär av Skara Sommarland
upp före 05.00 på morgonen för att väcka medvetslösa barn. Bilresa till Stockholm Central där Johan Petré ochPetré Event stod som värd för premiär av Skara Sommarland. Ett helt tåg var chartrat bara för allsköns känt. och okänt folk.
Johan Petré i jobbartagen
Väl på plats, efter ett par timmar i tåg och en halvtimme i buss, hade vi Skara Sommarland för oss själva i stort sett.
Kallt och lite regnigt var det, men kul hade jag och kidsen. Trots vattenland, alla karuseller och att popcorn, läsk, glass, mat etc var ”on the house” var det här det roligaste för kidsen:
Hemma igen sent på kvällen. När jag släckte lampan hade jag varit igång i 20 timmar…
Mors dag på söndagen firades med middag på Söderfors Herrgård. Grattis alla mammor!
I går, på Norges nationaldag, var det galapremiär av Disneys Prince of Persia – The Sands of Time. Eftersom Nette hade kattmöte i Uppsala så åkte bara jag och Michelle in och bevistade premiären.
Riktigt bra matinérulle, måste jag säga. Jake Gyllenhaal är suverän i huvudrollen. Eftersom det är en Jerry Bruckheimer-film så smäller det och brakar i stort sett hela tiden. Actionscenerna avlöser varandra och det är…riktigt bra. Rekommenderar ett besök om ni vill uppleva gamla tidens matinéhjältefilmer (och vem vill inte det?).
Efterfesten skedde på Armémuseet på Östermalm där en fantastisk buffé med chokladfontäner länsades av hungriga biobesökare. Johan Petré och hans Petré Event vet hur man ordnar en galapremiär som heter duga.
Michelle drog i sig över dussinet av de suveränt goda jordgubbarna och vi hade en trevlig kväll tillsammans innan vi åkte hem i natten.
Har alltid gillat Tim Burton och hans filmer. Han har ett sätt att berätta som tilltalar mig och hans fantasi är så otroligt målande och vacker.
När han nu sätter tänderna i klassikern ”Alice i Underlandet” (eller snarare en fortsättning av Alice i Underlandet eftersom Alice nu är vuxen i den här filmen) så gör Tim Burton det med bravur. Att det hela sedan är i 3D och att Danny Elfmans smäktande musik genomsyrar filmen, gör inte det hela sämre. Att sedan tillföra röster från ”röstmonster” som Alan Rickman, Christopher Lee och Stephen Fry ger en extra krydda till tebjudningen. Vilka röster och vilka casting!
Mia Wasikowska som Alice är verkligen bra. Henne kommer vi se mer av i framtiden.
Sedan behöver man ju inte ens nämna Johnny Depps Mad Hatter för att förstå att det blir en karaktär som är flerdimensionell.
Jag, Jeanette och Michelle. "Rödamattanbild" från Finest.se
Det var Petré Event som stod för premiären och det gör de, som vanligt, med bravur. Efteråt var det tebjudning med sandwich och scones på Volvos salonger i Kungsträdgården.
Det var sannerligen värt varje sekund av att köra i snöstorm fram och tillbaka till Stockholm för att få uppleva denna film så som den ska upplevas på främsta bänk (yes, vi satt längst fram i mitten) och med den extra decibel i ljudet som man bara får höra på premiärer.
Tim Burtons Alice i Underlandet är absolut sevärd för alla av oss som har barnasinnet kvar… och även för de stackare som inte har barnasinnet kvar.
För att ha en sådan kort repetitionstid fungerade showen väldigt bra med stora ovationer och inapplåderingar.
Dagens hjälte var utan tvekan Magnus Bäcklund som under dagen drabbades av magsjuka och la en maräng. Han var inte med i genomgången vid fem på eftermiddagen utan tog sig till hotellet och vilade. trots att han var likblek just innan show hittade han energin och genomförde showen som om ingenting hänt.
Ett riktigt fullblodsproffs!
För mig gick det kanon.
Vi gör en hel del nummer som jag aldrig gjort tidigare och aldrig testat inför publik. Kul att höra folk skratta åt nummer som är så oprövade. Vänta bara tills vi fått rutin på det hela.
Det här är faktiskt en av de tuffaste föreställningar jag varit med i. Förutom att det är en hel del nytt material så har jag en hel del att komma ihåg och en hel del prylar som ska bubbas (bubbas = ”göras i ordning” på scenspråk).
Det finns ett avsnitt i början av showen som det bara känns som om jag byter kläder och stoppar på mig rekvisitor av alla de slag hela tiden. Dessutom måste allt klaffa till 100% på sekunden för annars kommer de andra i otakt.
Är ganska svettig efter den vändan kan jag säga.
Premiärpartyt blev lugnt eftersom Magnus ”festade” med en tallrik fil, jag med lite bubbelvatten eftersom jag har en vit månad och Maja (som körde bil) drack julmust.
Tur att Magnus Bäcklunds eminenta orkester The Thunderballs fanns där för att tömma champagnen…
Recensionen i Kvällsposten/Expressen var mycket bra och positiv.
Om mig skrev de bland annat:
”Dessutom har arrangörerna lånat in magnifike magikern John Houdi – en korsning mellan Babben Larsson och Tomas Brolin – för både trolleri och buktaleri.”
Slår aldrig fel att en del recensenter citerar en vits som jag sedan inte kan använda på de andra föreställningarna efter det publicerats eftersom alla redan har läst den.
Lite trist…
Såhär skrev recensenten också:
”Dessförinnan har Houdi fixat kvällen längsta skratt …”
Kul!
De andra två tidningarna som var där kommer med sina recensioner senare i veckan.
Nu har vi tretton föreställningar kvar. Ligger just nu och vilar ut på hotellet innan jag ska ta mig ner till Sundspärlan och ”bubba” alla mina saker.
Längtar efter min familj. Får återse dem i morgon eftermiddag.
I går var det stor galapremiär av Harry Potter och Halvblodsprinsen på Rigoletto i Stockholm. Årets största filmpremiär.
Johan Petré höll i tåtarna och jag blir faktiskt varje gång imponerad hur otroligt bra festfixare han är. Han tänker banne mig på allt. Han hade t om ordnat med paraplyer som alla inbjudna fick låna under tiden de köade in framför fotografernas blixtar. Efterfesten på Östermalmshallen var också ett genidrag och mycket trevligt. Dessutom är han en av de ytterst få trevliga festfixare som inte bara svassar runt de stora stjärnorna utan även hejar och pratar med alla.
Bröderna Oliver Phelps och James Phelps, som spelar bröderna Weasley i filmen, var inbjudna för att sätta lite glans på evenemanget. Ovan ser ni den alltid välklädde Ronny Svensson intervjua killarna.
Jag, Michelle och Jeanette hade bänkat oss längst fram och vi njöt av filmen. Helt klart sevärd för alla Harry Potter-fans.
I går lördag var jag och min sjuåring Denise uppe före tuppen för att ta bilen ner till Stockholms Central och hoippa på ett chartrat tåg till Skövde för vidare befordran till Skara Sommarland.
Det var festfixaren Johan Petré som bjudit in och då vet man att det borgar för kvalitet.
Så även i detta fallet. Först en påse med vatten, spel och massa annat för att underhålla oss under resan. Sedan en rejäl frukostpåse och två timmar till Skövde.
Vi alla fick också ett band som var all inclusive vilket gjorde att i stort sett allt var gratis väl på Sommarland.
Fantastisk väder hade vi också.
Väl på plats var vi med av invigningen av bergochdalbanan Tranan. Jag och Dizze bangade den och gick till tekopparna och andra karuseller. Men först glass, skumdelfin och sockervadd till Dizze (jag avstod sockerfrestelserna och drack bara vatten och åt popcorn).
Tror aldrig jag åkt så mycket karuseller i mitt liv.
Vi gick mellan fyra karuseller och eftersom det var lite folk (alla kändisar låg visst och pressade på vattenland) hade jag och Dizze fritt spelrum och inga köer.
En av favoriterna var denna. Vi kallade den ”astronauten” eftersom jag berättade att astronauter får åka i liknande karusell fast den är värre och de får lösa en massa problem samtidigt.
Vid fyratiden samlades vi alla igen och bussades till Skövde. Väl på plats på tåget var det en liten tjej som däckade och sov djupt de dryga två timmarna till Stockholm av ren utmatning som bara karuseller och sockervadd kan ge.
Skara Sommaland är jättetrevligt. Väl värt ett besök. Det ligger faktiskt bara två timmar från Stockholm. Bor du i Skövde är det ännu närmare…
Vi åkte in till Stockholm i dag och ”gick på röda mattan” som man säger då det är galapremiär.
Hela familjen följde med för det var premiären på ”LasseMajas Detektivbyrå – Kameleontens hämnd” och det var Zap Events som bjöd in. De är alltid lika proffsiga Zap Events..
Sedvanliga bildtagning och snaskande kändisar på gratisbordet (som vi nobbar när det är vinterkräksjuka på G).
Däremot fick vi detta vid våra platser:
Hur filmen var? Jo, den var mycket sevärd tyckte vi alla. Den var bra, spännande och hade en bra story. I lIke!
Det stora genomdraget i går gick bra… Vilket i dessa kretsar betyder att vi ses vid 3-tiden på eftermiddagen i dag för att göra några ändringar.
Vi gick igenom öppningen, där vi gjorde en del omändringar, vilket innebar att vi körde igenom den sekvensen ett par gånger.
Detsamma med slutnumret. När väl det var klart är det fritid tills sminket ska på.
Min familj är på plats i kväll och det känns skönt.
Jag är knappast rädd för att missa något när det sitter en recensent i publiken (vilket det gör i kväll) men jag skakar lite mer när min fru, Jeanette sitter i publiken.
Vet inte varför men det är väl detta med att hon känner mig utan och innan och vet när jag inte gör saker riktigt rätt, bra nog eller utan min personlighet….
Nåväl, just nu sitter jag i logen och ska snart in i sminket.
Nu är det 100% fokus på showen och att allt ska stämma i kväll.
När väl Joe kom med australiensaren så lämnade han över honom till mig. Jag gick runt med honom backstage och runt tältet och låtsades vara en av Laberos anställda.
Inlägg (RSS)