Dags då för galapremiär av filmen Modig, där jag gör den svenska rösten till Lord MacGuffin.
Lord MacGuffin, som jag gör den svenska rösten till
Köar in i regnet
Sedvanliga öppningstalet. Här med filmbolagets chef, producenten av de svesnask rösterna och Amy Diamond, som har den svenska huvudrollen.
Nej, jag träffade aldrig de andra svenska rösterna då vi alla spelade in våra röster separat. Här är ett klipp med just Amy Diamond där hon förklarar exakt hur röstdubbning går till.
Hur själva filmen var? Jag gillade den. Den är INTE för småbarn, vilket märktes då de allra minsta av barnen blev rädda i biosalongen. En bra story, rolig, spännande. Klart sevärd.
Ett av mina mål i livet är att få vara en svensk röst i en Disney-film. Nu har den drömmen infriats och jag hade oerhört kul hela tiden.
Ja, sanningen är den att jag gick på galapremiär av filmen Rock of Ages med min underbara 15-åriga dotter Michelle. Malin Åkerman var på plats och introducerade filmen.
Har ju bara sett henne på vita duken (läs; teven hemma) men aldrig sett henne ”live”. Hon är ju ändå en hollywoodstjärna så visst gav det stjärnglans till galapremiären. Hon visade sig vara oerhört charmig, rolig och vältalig. Kolla bara de första delen av hennes introduktion.
Filmen då? Jodå, den var störtskön. För oss som var unga på 80-talet var det en verklig höjdarfilm, men även min 15-åriga dotter tyckte den var suverän och sevärd.
(och ja; jag vet hur man gör djävulstecken men det var så förutsägbart då alla uppmanades att göra det. Därför kör jag peace-märket/victory och kommer göra så i framtiden också).
Vet inte vad som hänt men jag har haft så förbaskat många olika projekt, rest mycket mm sedan den 26 mars. Mest håller jag på med så många andra projekt att jag inte hinner med. Radio Houdi är t ex ett sådant projekt. Dessutom är har jag haft semester samt att det varit skollov etc, etc.
Här kommer en genomgång på vad jag gjort sedan dess i komprimerad form:
Hursomhelst så började jag direkt efter den 26 mars med en veckas semester med familjen på Gran Canaria. En vecka där jag de första dagarna bara sov både i solstolen och i sängen på kvällen. Sov, sov, sov. Tror jag behövde semester…
Väl hemma så gjorde jag en offentlig show på Norra Brunn i Stockholm den 13/4. Kanonkul och mycket folk. Tack alla som kom dit och såg, skrattade och hade kul.
18 april såg jag Michael Bublé på Globen och det var makalöst bra. Vilken entertainer!
Kolla bara här då han avslutar sin show med att sjunga för Globen utan mikrofon…
Veckan efter två gig på Café Opera och Operaterassen. Olika företag – samma plats.
Travade på röda mattan med min dotter Michelle och besökte galapremiären av The Avengers. Kul film även om inte Marvel är min favoritkatergori…
Efter detta har jag varit två veckor ombord på ett kryssningsfartyg som tog oss till Belgien, Frankrike och Spanien. Gjorde bara två shower samt mitt föredrag ”Hur man blir lurad… och lurar sig själv”.
Bäst på kryssningen var, förutom Guggenheimmuseet i Bilbao – att jag äntligen fick besöka Omaha Beach i Normandie. Tog med mig, som seden bör, en liten filmburk med sand från stranden.
Väl hemma från kryssningsjobbet hade jag en dag ”ledigt” innan jag gjorde tre gig på raken: Marstrand torsdag, Köping fredag och avslutade med Örnsköldsvik på lördag.
När jag träffade min blivande fru, Jeanette, första gången 1988, så gick vi på bio dagen efter och såg Dirty Dancing. Vi höll varandras händer den kvällen för första gången… Filmen Dirty Dancing har sedan dess varit ”vår film”.
Hur var den då? Jag tyckte den var oerhört bra.
Första gången jag sett en uppsättning med de trendiga LED-skärmarna som kulisser. De funkade bra men det kändes ibland som om man såg på tv. Tack varde dessa skärmar och en vridscen kunde man få illusionen av en kameraåkning på scen. Läckert.
Grymt duktiga dansare. Äh, gå och se den för bövelen. Det är den absolut värd.
Jag och min dotter Michelle bevistade den stora galapremiären av Tintin – Enhörningens hemlighet i går. Bilden ovan är från röda mattan utanför bion (fler mingelbilder på finest.se) där vi nyss lämnat ifrån oss våra mobiltelefoner. Man fick nämligen inte ta med mobiltelefon med kamera in i lokalen. Förmodligen var de rädda för att någon skulle sitta och filma av den blurriga 3d-filmen på duken och lägga ut den på nätet. Håhåjaja….
Zap Event stod för premiären denna gång och de gjorde, som vanligt, ett professionellt genomfört event med god mat och dryck. Vi besökte ett tag efterfesten på Collage men var tvungen att åka hem då en av oss hade skola dagen efter…
Men på Collage stötte jag ihop med min stolsgranne på bion, vännen och komikern Hasse Brontén. Såhär tyckte vi båda om filmen:
Hur var filmen då? När jag steg ut ville jag se den igen direkt. Hade i stort sett samma känsla som efter jag såg Jakten på den försvunna skatten första gången.
Gå och se den. Den är verkligen suveränt bra.
Stor galapremiär av Monty Pythons Spamalot på Oscarsteatern i Stockholm i går.
Alla var där, kan man lätt säga. Till och med Monty Pythons Eric Idle förärade premiären med sin närvaro vilket fick mig att få gåshud som den fan av Monty Python jag är.
Hur var då Spamalot? Ja, om man säger att den som rollbesatt musikalen har hittat rätta skådespelare till 100%. Kim Sulocki är makalös och stjäl nästan alla scener han är med i. Dorsin kan med bara en blick lyfta fram humorn i allt han gör. Adde Malmberg ser nästan ut som Cleese och är fenomenal (förutom att han översatt hela pjäsen från engelska på ett synnerligen genialt sätt), Glans är ju som klippt och skuren som Sir Robin, Mattias Linderoth en lysande prins Herbert, etc, etc.
Lekfullhet och energi. man ser att skådespelarna verkligen har kul och att de alla är fans av Monty Python och behandlar pjäsen hela med all respekt.
Eftersom jag själv anser att den bästa filmen Pythongänget gjort är just ”Monty Pythons Galna Värld” (Monthy Python and the holy grail) från 1975 blir man bara glad över att manuset och iscensättningen är så nära filmen och det har man att tacka Adde Malmberg och Hugo Carlsson som gjort översättningen.
Se exempel här med ”the tale of Sir Robin” från filmen:
Och se här sekvensen med Johan Glans som sir Robin:
Avslutet var ju också storslaget då Eric Idle kommer in till ensemblen i sitt applådtack och sjunger med i ”Always look on the bright side of life”. Jag nästan började gråta av nostalgiska ”fan boy”-vibbar.
Den LYSANDE Kim Sulocki framför här just ”Always look on the bright side of life”:
Kontentan: Om du bara ska gå och se EN musikal i Stockholm och vill skratta hejdlöst i år så är valet glasklart SPAMALOT!
Var på galapremiär av Cirkus Scott som i år fyller 75 år.
Cirkus ligger mig ganska varmt om hjärtat då min mor var cirkusartist på 40- och 50-talet.
Efter att ha passerat djurrättsakivister (som verkar ha noll koll) var det dags för foton på röda mattan innan vi går in i det stora tältet. Här kunde barn – och de med barnasinnet kvar – testa cirkuskonster för ”bara” 25:-. Man ska inte irritera sig över hutlösa priser på cirkusar eller att en sockervadd i storlek Tops för 30:-, men att en premiärdag för bortskämda gratisätarkändisar inte ens bjussa kidsen på att testa t ex jonglering… Ja, det muttrades lite här och där…
Vad jag inte visste var att illusionisten Erix Logan var med i ensemblen. Såg fram emot honom då jag aldrig sett honom liv. Efteråt önskade jag att det hade förblivit så…
Här ett klipp för de som såg Logan i går så att de inte tror att han (faktikst inte) är nybörjare.
Såg igen ett clownnummer jag kommer ihåg sedan jag var grabb. Humor verkar inte alltid åldras så väl genom åren. ETT riktigt bra nummer var med och det var andra artisterna i första akt. Akrobater som var makalösa och efter det kände jag: Det här kommer bli en suverän föreställning när man toppar detta.
Toppningen uteblev, tyvärr.
Många gick i pausen, vilket jag tycker är lite dålig stil…
Vad ska jag säga…. Även om jag har svårt att följa devisen ”har man inget gott att säga så säg ingenting” så måste jag säga: Jag har ingenting att säga om premiären av Cirkus Scott.
