Oktoberbilder

Lite vad jag varit med om senaste tiden

Säsongens första föreställning

Säsongens första föreställning

Säsongens första föreställning var ett företagsgig i Lövångers Kyrkby, som är en konferensanläggning som ligger i Lövånger fem mil söder om Skellefteå.

Passade på att hälsa på min mor och mina systrar innan jag styrde hyrbilen ner mot Lövånger och soundcheck. Skönt band från Skellefteå hade tekniken. Boysen var trevliga också bakom scen så väntan på showstart var ingen direkt plåga.

Spelade in en liten grej för min VMS-videoblogg som jag bjuder på här också.

Kul show. Kul att starta upp igen nu när halsen fungerar. Också kul att få en stående ovation och bli inapplåderad.

Bra start på säsongen med andra ord.

Nu kör vi!

Tricks! i Skellefteå – Dag 2

Tricks! i Skellefteå – Dag 2

Jag och min gudmor Kally Holmgren

Lördagens föreställning av TRICKS! i Skellefteå var jättekul. Bra med folk och en bra publik. Det roliga denna gång var att min mor och mina systrar var på plats och såg showen.

Dessutom kom min gudmor Kally till showen. Hon bor numera i Burträsk så jag ser henne inte så ofta.

Två föreställningar klara. Till helgen 8 – 9 oktober gör jag två nya föreställningar med TRICKS i Skellefteå och på Mollys Bar. Det finns ett fåtal biljetter kvar dessa sista dagar.

TRICKS! på Mollys Bar i Skellefteå

Just nu befinner jag mig i min födelsestad Skellefteå.

Under två helger ska jag framföra turnéversionen av min föreställning TRICKS på Mollys Bar i Skellefteå.

I går, fredag, var det premiär. En bra publik med lite högre medelålder än den som brukligt brukar bevista nattklubben. Idén är toppen. Redan kl 18.00 öppnar dörrarna. En diger buffé är framdukad. Klockan 20.00 sätter jag igång. Då lämnar sällskapen borden och tar plats på dansgolvet framför scenen där stolar står uppradade. Jag kör en dryg timmes show och efter detta går de tillbaka till sina bord där kaffe och eventuell avec är uppdukade. Efter det kan de gå hem eller stanna kvar då nattklubben lockar till sig lite yngre festpublik.

I kväll kör vi igen. Det finns några platser kvar till i kväll och några platser kvar till fredag och lördag nästa vecka. Passa på!

25 år mellan bilderna


1984 blev jag proffs. Jag skulle snart fylla 20 år då min far (som var fotograf) tog ovanstående bild i familjeföretaget Skellefte-Bilds ateljé på Köpmangatan 8 i Skellefteå.

Jag hade tidigare under året flugit ner till Stockholm för att bevista ett seminarium med amerikanska kortmagikern Harry Lorayne. I hans lecturenotes fanns ett trick som avslutades med att hålla korten på detta sättet jag gör på bilden.

När jag i fjol, 25 år senare, tog nya bilder fick jag en idé att kanske försöka återskapa bilden jag tog 1984. Sagt och gjort. Med hjälp av fotograf Peter Knutson och magikervännerna Axel Adlercreutz och Anders Modén kunde vi ta en bild som var snarlik.

Ena bilden tagen 1984 då jag var 20 år gammal.
Den andra tagen 2009 – 25 år senare – några månader innan jag skulle fylla 45 år.

Visste inte vad jag skulle göra av bilden förra året då jag firade mitt 25-årsjubileum som artist. Vet egentligen fortfarande inte vad jag ska göra med bilderna, så alternativet var att göra ett blogginlägg.

Och att minnas…. Vad hade jag för drömmar då? vad ville jag få ut av livet?

Och att förstå hur snabbt 25 år går…

På tal om ”roliga bilder”. I en paus i fotosessionen förra våren pratade vi om fulaste trolleribilderna man sett. Jag poserade och visade vilken pose jag avskyr när trollkarlar gör.

"The pose I hate magician does"

Min far – för 25 år sedan

Norran 31 dec 09

Min syster Yvonne, som bor i min hemstad Skellefteå, skickade ovanstående klipp från lokaltidningen Norra Västerbotten. Det infördes på nyårsafton (i går, alltså) med titeln ”25 år sedan 1984”.
Min far hade för 25 år sedan bestämt sig för att avyttra sin verksamhet som fotograf med ateljé som han och min mor han byggt upp under 40 år. Han skulle bli pensionär med stort ”P”.
Han sålde av alla kameror, blixtar, ljus, fonder och butiksinredning samt sålde själva företagsnamnet Skellefte-Bild.
Själva aktiebolaget sålde han till mig och det är aktiebolaget som tillhört Skellefte-Bild som ligger till grund för mitt företag, John Houdi Productions AB, som jag driver i dag.
Det var alltså 25 år sedan…

2009 var det också 10 år sedan min far gick bort, 78-år gamal.

Vad tiden går. Inte sant?

Gamla gubben Houdi

På väg ut till flygplanet från terminalen kommer en kille i 30-årsåldern i fatt mig och frågar om jag är John Houdi.

Kan ju inte svära mig ifrån det så jag sa ja.

”Du är ju också från Skellefteå som jag. Jag minns dig när jag var liten. Kommer ihåg när du spelade tennis med Jocke Nyström och Mats Wilander på Skellefteå ishall”.

Fasen. Det är ju flera timmar sedan jag gjorde detta. Förra årtusendet… Jag tror det var 1987 eller så och killen var liten grabb då.
Jag var inhyrd som ”clown” i en dubbelmatch för att samla ihop pengar till välgörande ändamål. Jag hade Mats Wilander i toppform på min sida och vi förlorade mot Jocke Nyström och hans hockespelande partner…

Jag tar på mig förlusten.

I dag är Mats och Jocke tennispensionärer och mig kommer vuxna män ihåg från när de var barn.

Fasen vad gammal jag känner mig…

Baseboll

Läser i dag i Svenska Dagbladet om baseboll och softboll i OS i Peking.

 

Tror inte att någon vet att jag faktiskt spelat baseboll en gång i tiden.

 

 

Var väldigt influerad av USA när jag var liten och älskade tv-serien ”Gänget och jag”eller ”Happy Days”, som den heter i original (i dag köper jag in alla säsongerna av tv-serien på DVD och njuter av när jag kan).

 
Detta gjorde att jag tog till mig den amerikanska kulturen, vilket var lite svårt i den lilla ”röda” staden Skellefteå på 70-talet.
Man ansågs lite konstig i Skellefteå eftersom man var en trind kille med en mor som hette Fritze i förnamn och som trollade, åkte skateboard och spelade baseboll.

 

Klart killen ska ha stryk, tänkte alla bullies i Skellefteå! 

 

Jag var nog en av de första som hade ett skateboard i Skellefteå.

Kunde jag åka? Knappast styrfart.

Så såg jag en tv-film med en mycket ung Jodie Foster. Kommer ihåg att den svenska titeln var ”En tjej i basebollaget” och jag blev alldeles tagen av baseboll.

 

Sökte upp en bok på biblioteket med all världens sporter och läste om baseboll.

 

Kom sedan till insikt att lilla Skellefteå HADE faktiskt en basebollklubb. Gick direkt med i den och började spela och träna.

 

Hur kul som helst.

 

Var jag bra? Njae, jag sprang väl 60 meter på 30 minuter men jag slog ganska långt.

 

Spelade faktiskt EN match i basebollallsvenskan innan jag fattade att min idrottskarriär var inget att försöka sig på.

 

Jag blev domare i stället och gick faktiskt till och med en steg 3 utbildning.

 

Detta innebar att jag faktiskt dömt ett flertal allsvenska matcher i Baseboll här i Sverige både som base- och huvuddomare.

 

I dag har jag ingenting kvar från den tiden. Inte en bild, inte en handske, inte en regelbok, inte en ”klicker” (som domarna hade för att hålla koll på strikes, balls och outs).

 

Allt försvann när jag la skateboard och basboll på hyllan för att fokusera på något riktigt töntigt: trolleri. 

 

Om någon som läser detta har någon bild från någon träning med Skellefteå Basebollag skulle jag bli glad.

 

Oj, vad man blir nostalgisk när man bläddrar i gamla bilder…

Bäst i världen…

Denise och Nette hos Oldsberg 2007

Min fru – Jeanette – är bäst i världen.

Inte bara för att hon står ut med mig (vilket är en enorm bedrift) utan hon har björnkollen på allt som gäller familjen och mitt liv.

Ta bara detta med alla listor hon skriver inför varje resa.

Här är några av listorna hon skrev innan vi åkte upp till Skellefteå i helgen:

Listor

Allt planerat i minsta detalj.

Sedan tvekar hon inte att använda flyget när vi ska någonstans, trots att hon är enormt flygrädd.

Hon är fantastisk!

Vi har haft våra ups and downs genom åren (yeah, baby! Att vi då det har) men i år (Valborgsmässoafton) är det faktiskt hela 20 år sedan vi träffades.

Jag är som sagt inte lätt att leva tillsammans med och är ofta en riktig idiot, men hon har inte gett sig utan hoppas på att jag någongång kommer att bli normal.

Det bästa är att vi varit tillsammans så länge och har så skilda åsikter om mycket.
Vi har ofta heta diskussioner om religion, politik och andra ämnen, vilket är unikt av ett par som varit tillsammans så länge och jobbat tillsammans så länge.

Älskar den där tösabiten. Utan henne skulle jag vara noll och inget.