Kalas

 

Härliga ytterligheter!

I fredags satt vi på Operaterrassen i Stockholm och åt en trerätters middag med fantastiska viner, trevliga vänner och massor av tillbehör och show.

I lördags satt jag och Jeanette på folkparken Skogsvallen i Östervåla och njöt av trevligt sällskap, Hasse Forsbergs suveräna prat till diabilder från Skogsvallen förr och nu samt fantastiska pajer.
Orsaken var att alla sponsorer och frivilliga hantverkare som ställt upp för Skogsvallen ideellt firade att Skogsvallen håller på att renoveras.
Vi satt i stora danspaviljongen som har nytt tak men inga fönster ännu (de renoveras just nu).

Det är en glädje att så många frivilliga ställer upp för att vårda de få unika folkparker som finns kvar i Sverige.  

Alla hade med sig olika drycker i olika former…och styrkor. Efter middagen bjöds det till dans av Crypton.

 

Hasse Forsberg visar diabilder

Hasse Forsberg visar diabilder

 

 

Två fantastiskt roliga kalas.

Man kan inte uppskatta det ena utan det andra.

Skogsvallen i Östervåla

Tidigare i går var jag för första gången uppe på den klassiska folkparken Skogsvallen här i Östervåla.

Alla musiker och artister jag känner säger alltid ”Skogsvallen” när jag berättar att jag bor i Östervåla numera.

Här har artister som Chuck Berry, Simon & Garfunkel med flera besökt. Alla stora artister i Sverige har stått på den här scenen och Jerry Williams innehar väl fortfarande besöksrekordet.
Numera händer det tyvärr sällan några arrangemang på Skogsvallen.

Sedan stadsfesterna tog över och Svenne Banan tyckte att det var så ”kontinentalt” att gå runt och dricks skitöl ur plastmuggar samt se E-Type smälla av bomber, har ju tyvärr folkparkerna försvunnit från många orter.

Detta är synd. Folkparkerna är ett unikt kulturarv som vi borde vara mer rädda om.

Av den anledningen sammanstrålade den 17 maj flera av ortens hantverkare och andra volontärer i regnet och blåsten för att rusta upp Skogsvallen igen. Det samlas in pengar via olika projekt och flera företag ställer upp med material.

 

Sådant gör att livet i en liten ort känns meningsfull.

Stora scenen. Här har legender underhållit

 

Jag är rädd…. livrädd…

I kväll ska jag gigga på Nalen i Stockholm.

Halsen känns inte bra trots flera dagars behandling med antibiotika. Svårt att svälja och det sticker som attan ibland.

Åkte upp till Skogsvallen i Östervåla i dag för att kolla när alla volontärer fixar till denna underbara folkpark. Kände att det var på väg att sticka till i halsen och blev lite skraj.

Testade att belasta halsen i bilen på väg hem och det stack till lite extra i halsen.

Johan Wellton ringde mig i när jag kom hem. Han var på väg hem till Gävle i sin bil och från semifinalen i Talang 2008 i går.
Vi snackade lite om hans insats och jag fick veta att TV4 ”glömde” lägga ut hans musik i monitorn.
Han hörde alltså inte musiken som han skulle tajma snacket och jongleringen till.

När jag då höjde rösten lite small det till i halsen igen…. Jag kunde inte få ut ett ord på kanske en minut samtidigt som Johan ropar ”Hallå, hallå” i telefonen.

Jäklar vad jag känner mig rädd inför kvällens gigg.

Jag har uppträtt med 40 graders feber – No problem.
Jag har uppträtt trött och utpumpad – No problem
Jag har uppträtt med stukad hand – No problem
Jag har uppträtt med stukad fot – No problem
Jag har uppträt med ögoninfektion – No problem
Jag har uppträtt då jag skurit av mig toppen av tummen – Some problem
Jag har uppträtt magsjuk – No problem (nåja)
Jag har uppträtt hes – Some problems
Jag har uppträtt ledsen och i sorg – No problem

Alla dessa saker är egentligen inga problem. Man kan göra lite ändringa så är det klart med det.
Men detta…. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra?

Jag är chanslös…

Händer det i kväll igen kanske jag tuppar av på scenen när det sticker till (så jäkla ont gör det). Jag vet ju heller inte hur länge rösten kommer att vara borta och hur det kommer att påverka showen.

Får bara hoppas att det inte är en ”rowdy” tillställning på Nalen i kväll så jag inte behöver anstränga rösten så mycket…

Lätt att säga nu och svårt att hålla i kväll… jag vet… Är ju dessutom buktalare…

Det är sådana här gånger man skulle vilja vara en ”vanlig svensson” och kasta in handduken och ringa och säga att man är sjuk.

I mitt fall går det inte.